Nu har en överenskommelse träffats med det lettiska byggföretag som har legat i blockad under ett antal månader gå grund av deras vägran att teckna ett kollektivavtal. Denna överenskommelse går ut på att de får betalt för det arbete de genomfört och sedan lämnar de över arbetsplatsen till ett svenskt bolag att slutföra det påbörjade jobbet. Jag kan förstå deras ovilja till att teckna ett kollektivavtal då dom, precis som övriga byggföretag på marknaden, lämnat in ett korrekt anbud på aktuellt jobb. Byggnads blockad går ut på att de vill få letterna att sluta ett avtal om att betala ut samma löner som ett svenskt företag skulle ha gjort. Till saken hör också att man inte i en anbudsinfordran kan kräva att kollektivavtal finns på företaget, ändå har arbetsdomstolen dömt till Byggnads fördel!
Min åsikt är att detta handlar om precis samma sak som tidigare har drabbat x-antal andra brancher i Sverige, men med den stora skillnaden att jobben flyttats utanför Sveriges gränser. Ett exempel är textilbranchen där flytten har åkt på eriksgata först genom västra europa, sedan vidare i östeuropa och nu har resan hamnat i asien där en allt större del av våra kläder produceras. Allt detta har skett på svenska textilarbetares bekostnad de senaste 30 åren utan att de har kunnat göra mer än att tycka det är för djävligt...
Skillnaden med byggbranchen är att problemet inte bara dyker upp här hemma i Sverige utan det stannar också kvar här när vi som i detta fallet står inför faktum att lettiska byggarbetare tjänar en bråkdel av vad en svensk gör. Jag säger inte att varken det ena eller andra är rätt, men antingen ska vi ha den fria rörligheten på arbetsmarknaden i europa som det har pratats om eller så måste den som går ut med en anbudsinfordran få ställa kravet om kollektivavtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar