Nytt hem för min blogg

Jag lämnar nu blogger till förmån för TypePad istället.

Min blogg finns i fortsättningen på den här platsen istället (http://kjellbergsweden.typepad.com/fredric/).

Efter ytterligare några lata sommarveckor med iordningställande av den nya layouten så kommer det också nya funderingar och tankar från min sida.

Välkomna dit!
Fredric

Tysta minuter

Läser, vi tips från Jinge, om att offren i London förra veckan ska hedras med två tysta minuter idag mellan 13.00-13.02.

Göran Persson har, enligt Ekot, "utmanat till en bred uppslutning kring manifestationen som hålls mellan ett och två minuter över ett i eftermiddag."

Jag vet inte, personligen kommer jag definitivt inte hålla någon tyst minut. Jag lider med de som drabbats, men om jag skulle ställa mig upp i en tyst minut varje gång något liknande har hänt får vi nog införa x-antal dagliga tysta minuter för alla oskyldiga offer i vår värld.

Shoppinghysteri

Bläddrar igenom olästa blogginlägg i Bloglines. Fastnar hos Linda Skugge och hennes frustration över bristande shoppingmöjligheter i Lysekilstrakten.

"Jag vill inte sitta på nån klippa och glo på nån fucking krabba. Jag vill fynda på reor i nån shopping mall. Det är för varmt för att åka in till Lysekil och shoppa. Abstinensen är så stark. Det är nästan så att jag åker via Ullared på väg till Helsingborg. Jävlar Stattena och Väla here I come! Jag köper vadsomhelst bara jag får shoppa. Tempo i Fiskebäckskil tillfredsställer inte mina behov."

Jag tror att många svenskar känner precis så här, fördomsfullt, framförallt kvinnor. Vi har blivit en nation av shopaholics. Får, eller kan, vi inte åka till ett köpcentra börjar vi må dåligt och får abstinens.


Den sista delen av hennes funderingar kan jag känna igen mig i:

"Man går ju bananas på en klippa utan bredband i Bohuslän. Tur att jag ska ha en till fast krönika i veckan i höst.
Det jag behöver är september och dagis och skola och en massa jobb. Semester går bort. Bu för bad och klippor. Bra för shopping och work."

Hur underbart det än är med sommaren så kan jag inte komma ifrån den stress som varje år infinner sig över alla måsten, allt man ska hinna med och göra samtidigt som man förväntas koppla av. Ekvationen går inte alltid ihop.

Jag kan,precis som Skugge, tycka att det är ganska skönt när september kommer. Fortfarande hyfsat väder. Rutinerna och lugnet infinner sig igen efter alla måsten under juni, juli och augusti.

Sedan vet man hur det är. Längtan efter dom där månaderna kommer tillbaka ganska snart när det riktiga höstmörkret och vinterkylan infinner sig.

Stackars Victoria Bernadotte

När man fyller år borde det ingå att man får vara med och bestämma själv vad man vill göra och vad som är roligt.

För kronprinsessan Victoria är det inte så. Hon är varje år den 14 juli tvungen att infinna sig på Öland och uppfylla allmänhetens förväntningar genom att dyka upp på Borgholms Idrottsplats iförd en katastrofal folkdräkten.

Är det någon som på fullaste allvar tror att det är så hon vill fira sin 28:e födelsedag idag, eller för den delen någon tidigare födelsedag sedan hon fyllde 18 år?

Förutom att man själv borde vara med och bestämma över sin födelsedag så skulle det också ingå att det är födelsedagsbarnet, om någon, som ska få vara förväntansfull. Så är det inte heller för Victoria. Hon lever varje dag, året runt, med förväntingar på sig från den royalistiska allmänheten, så även idag, utklädd i folkdräkt. Ännu en dag till allmän beskådan.

Dessutom ska det vara så otroligt präktigt och fint, dagen till ära, att hennes pojkvän inte heller i år är välkommen till festligheterna. Lika bra det kanske. Han lär inte, lika lite som någon annan borde göra, gå igång på hennes folkdräkt i alla fall.

Jag är ingen vän av kungafamiljen, men jag inser ändå att under överskådlig tid får vi leva med familjen Bernadotte och deras offentliga bravader. Under tiden, fram till avskaffandet av monarkin, kan vi väl i alla fall vara överens om att kronprinsessan Victoria själv ska få bestämma var hon verkligen vill fira sin födelsedag, vad hon vill göra och framförallt att hon slipper dra på sig folkdräkten en gång till.

Boråsföräldrarnas riddare

Att vara nybliven förälder är, som jag också bloggat tidigare om, inte alltid helt enkelt. Tur då att det finns människor som har fattat och håller sig ifrån allt det hysteriska som många andra tror ÄR grejen.

Igår var vi på jakt efter en ny, mindre barnvagn då det visat sig allt för besvärligt att lasta in nuvarande vagn, en "Emmaljunga Crossway", i vår Mitsubishi Carisma. I Volvo V40 funkar det, men den har ingen AC, något som i dessa heta dagar visar sig vara olidligt jobbigt för vår lilla dotter.

Beslut togs därför om att sälja nuvarande vagn och köpa en ny. Vi åkte därför till vår favvo-affär för barnprylar - Babyproffsen i Borås.

Denna butik är inte som andra av samma slag. Där arbetar två män i 45-50-årsåldern som tar sitt jobb på största allvar. De läser av kunderna och ger råd och tips som är relevanta och som går att lita på. Inget bullshit-snack som hos en av konkurrenterna i stan där design verkar gå före användande: "men visst är den snygg i alla fall".

Visst känns det bra när man känner att säljaren inte bara försöker pracka på vad som helst för att tjäna några kronor extra för stunden. Istället får man en missnöjd kund som kanske inte kommer tillbaka. Precis detta skedde i en annan affär igår. En elektronikbutik, ni vet en av dom där som skickar ut minst ett reklamblad varje vecka med REA-priser.

Jag skulle bara ställa en fråga om DVD-spelare. Före mig i kön till info-disken står ett par som ska köpa en 28-tums TV för 2700 kronor. På fullaste allvar försöker säljaren pracka på paret en extra försäkring på TV:n för 495 kronor med motivet att "tappar ni apparaten i golvet är det bara att hämta ut en ny. Det är värsta, extra drulleförsäkringen".

Som tur var bestämde sig paret efter lite diskussion att avstå. De insåg det orimliga i att teckna en extraförsäkring som uppgår till nästan 20% av varans pris. Hur mycket förtroende inger en sådan säljare? Hos mig inte speciellt mycket. Då föredrar jag de två männen på Babyproffsen.

Hur gick det då med en ny vagn? Jo, vi hittade en hos våra favoriter. En 3-hjulig vagn "BabyTravel country single trek".

Vi har en s-regering utan visioner

Det känns som om socialdemokraterna är i ungefär samma läge som de var i början av 90-talet - ett parti utan klara och tydliga visioner för hur vi ska möta framtiden. De låter istället allianspartierna styra dagordningen och kommer inte med någon form av nya idéer. Precis så var det när dom förlorade valet i början av 90-talet med en gäng trötta, gamla ministrar som statsminister Ingvar Carlsson, finansminister Kjell-Olof Feldt och utrikesminister Sten Andersson. Feldt visste väl i och för sig att förändringar borde ha skett, men fick då inte gehör för sina åsikter.


Det fanns några nya, i alla fall relativt, som på den tiden inte hade så framträdande roller. Göran Persson var skolminister, Mona Sahlin var arbetsmarknadsminister och redan då fanns Laila Freivalds där, då som justitieminister.

Just nu är det dessa ministrar och x-antal till ledande socialdemokratet som är i ungefär samma läge - inga tydliga visioner. Det är just detta som gör att socialdemokraterna riskerar att förlora nästa års val. Det finns självklart ett antal andra faktorer som de själva inte kan påverka, men huvudproblemet är att de hittils inte lyckats möta, framförallt moderaternas, framgångar med egna idéer.

Vad skickar man fram i Almedalen? Jo, Marita Ulvskog. Jag vet inte, men är hon känd som en politiker som har visioner och kan dra med sig folkmassorna? Knappast!

Om det inte vore för vad som kan hända med vårt land om vi får en oenig alliansregering under fyra års så tror jag det vore nyttigt med en valförlust för socialdemokraterna. Då kan dom samla nya krafter, få in nytt blod och nya idéer i partiet igen. Jag tror säkert att det finns nytt blod redan nu, men att dess personer inte riktigt får utrymme för sina visioner.

Annika Billström, som jag i övrigt inte kan speciellt mycket om, skrev så här i en debattartikel i Aftonbladet för nån dag sedan:

"Men utfallet avgörs också av s egen hållning till verkligheten, såväl lokalt som nationellt. Vårens uppslitande interna strider i Stockholm visar att det finns spänningar som snarast måste biläggas.

Nationellt måste socialdemokraternas analys bli klarare. Det är svårt att blunda för att Reinfeldt och borgerligheten på flera punkter närmat sig det politiska mittfältet. Det syns till exempel i synen på skatterna, statens budget och arbetsrätten. Borgerlig pragmatism har förutsättningar att vinna marginalväljare.
Det som skett innebär en stor politisk utmaning för s och ger nästa val en strategisk dimension.

För s finns inget annat alternativ än att på nationell nivå möta den ”nya” motståndaren på en ny kvalitativ nivå. Det vore ett misstag att möta den nya borgerligheten med gammaldags retorik. Mot en ny borgerlighet måste s våga formulera en pragmatisk och modern radikalism."

Jag tycker att hennes ord ganska tydligt beskriver en del av vad som måste ske inom socialdemokratin om de vill behålla makten efter nästa val.

Dagens "Overheard in New York"

Det roligaste, uppsnappade samtalet från NYC igår:

Manicuree #1: I learned something new about myself today--
Manicuree #2: Oh, what was that?
Manicuree #1: --at my gynecologist's office.
Manicuree #2: Hmm?
Manicuree #1: I learned that I need an extra long speculum for my pelvic exams.

--Astoria nail salon

Inte bara jävelskap 7 juli

Inte bara jävelskap igår, den 7:e juli 2005.

Bomber i London och presenter till mig på 35-årsdagen från min fru och min dotter. Ett litet kit innehållande hotell och andra trevliga saker att hitta på i Stockholm under några dagar i början av augusti.

Bland annat fanns där en bok - Allsång på Skansen. Trevligt med ett besök på Skansen, men jag, mannen med västsveriges sämsta sångröst, lär ju knappast dyka upp i era TV-apparater och sjunga Calle Schewens vals! Trevligt ska det bli ändå!


I pakethögen fanns också ett paket som inte var till mig egentligen - gröna hörselkåpor till vår lilla dotter så att hon också kan vara med och sjunga, utan att få hörselskador av Tommy Nilsson, något som hon nog redan nu gör bättre än pappa...

Fasa över terror i London - men Irak då?

Idag har vi blivit påminda om sårbarheten i det öppna samhället. Ett sprängdåd i centrala London med just nu (19.30) 37 döda och över 350 skadade. Oerhört ledsamt, men tyvärr inte alls oväntat. Jag är överraskad att det inte hänt tidigare.

En sak som är ganska anmärkningsvärd är hur detta nu uppmärksammas av media och ledande politiker i västvärlden som, självkklart, med all rätt fördömmer dåden.

Tony Blair uttalade sig:

Det här är inte en attack mot ett land, utan mot alla nationer och mot civiliserade människor överallt. De som har utfört de här dåden har ingen respekt för mänskligt liv

Men hur mycket bryr sig dessa politiker, och människor i allmänhet, om alla civila dödsoffer i terrorattentat som sker var och varannan dag i Irak sedan flera år tillbaka?

Förnuftiga människor säger att alla är lika värda, men det är först när olycka drabbar oss själva i västvärlden som det får den uppmärksamhet som eländet förtjänar.

Ett enkelt exempel: Hur många dagar hade vi brytt oss om tsunamikatastrofen i sydostasien om där inte befunnit sig en enda svensk eller annan europé? Förmodligen lika kort tid som vi brydde oss om alla dom 20000 människor som dog i jordbävningskatastrofen i staden Bam i Iran för några år sedan.

Bara den senaste månaden har minst 387 civila dödats i olika attentat i Irak. Om detta ser/hör/läser vi notiser om, oftast ingenting mer. Sedan starten på befrielsen av Irak har minst 23000 civila dödats.

Update:

Markus har skrivit några läsvärda rader om gårdagens tragiska händelser.

Jag har fått några reaktioner på mitt resonemang i texten ovan. Som tillägg kan jag säga att våra känslor för olika personer och platser skiljer sig åt - jag berörs inte lika mycket av när farbror X dör som när farbror Y gör det. Vi är inte mer än människor...

När det kommer till politiska ledare i världen, som företrädare för demokratin i västvärlden måste media och politiker, i stora och små sammanhang, hålla en korrekt linje oavsett om det handlar om London, Bagdad eller nån annan del av världen. Hur trovärdig är annars propagandan för frihet och demokrati i västlig tappning?

Oemotståndligt länktips

Jag bara måste tipsa om en fantastiskt rolig sida som heter "Overheard in New York".

Den är exakt vad namnet säger - en ständigt uppdatering av kommentarer och konversationer som snappas upp överallt på Manhattan och sedan läggs ut på nätet.

Några exempel från det senaste dygnet:

Guy: Hey, lady, you need to slow the fuck down...your dog needs to take a fuckin' dump...just look at his swollen-ass asshole!

--Times Square

Indian woman on cell: You are a terrible, terrible man. You are a horrible shit of piece.

--60th between Lexington & 3rd

Wife: I'm just saying say, "excuse me." I ain't asking you to hold it in or nothing; it's a natural part of life. I mean, if you need to let it out, let it out. I'm just saying say, "excuse me." Have some damn manners. We fart, we all fart, but just say, "excuse me."

--Central Park

Guy: Is it technically depression if you're depressed because you can't date a Gap model?

--Bryant Park

Store guy on cell: Nah, man I can't go out tonight! I'm broke! I just paid for an abortion.

--Pathmark, Cherry Street

Woman: I really hate Bush. I can't stand him. The world would be such a better place if he just died...But then there's Cheney...

--6 train

Funeral home guy: Drop dead!...motherfucker...

--Raccuglia Funeral Home, Carroll Gardens

London baby!

Det blev europa och London som tog hem spelet om OS 2012. Ja, det fanns bara en utomeuropeisk konkurrent - min favorit New York som inte hade en chans. De försvann redan i andra röstningsomgången slagna av London, Paris och Madrid, med bara Moskva efter sig.

Vill man se ett OS så ligger London nära och bra, men fortfarande, det hade varit hur häftigt som helst med ett OS i New York.

Att OS inte är något för Sverige att ens fundera över är ganska klart när man hör den beräknade kostnaden för London-OS: 30 miljarder kronor!

Det är tredje gången OS kommer att arrangeras av London. Tidigare har detta skett 1908 och 1948.

1908 myntades det, i olympiska sammanhang, klassiska uttrycket "Det viktiga med de Olympiska Spelen är inte att vinna utan att deltaga" av biskop Ethelbert Talbot, något som Pierre de Coubertin sedan gjorde till det olympiska valspråket. I dessa spelen deltog 2035 atleter. Detta hade 1948 fördubblats till 4099. I de senaste spelen, de i Athen 2004, var siffran på antal deltagare uppe i drygt 11000 (källa: SOK).

1908 tog Sverige 8 guld, 6 silver och 11 brons. Fyrtio år senare gjorde Sverige ett av sina bästa OS genom tiderna när vi tog 16 guld, 11 silver och 17 brons. Detta skedde mycket tack vare att svenska idrottsmän hade kunnat fortsätta med sitt idrottande under andra världskriget när de flesta andra länder som deltog på den tiden hade helt andra saker att tänka på.

Vilka som tar svenska medaljer om 7 år vet vi inte, men några av dagens stjärnor finns säkert kvar även då. Carolina Klüft kanske är med och tampas om sitt tredje OS-guld...

Firmafest i Visby

En del kryssar till Finland, skolklasser åker till Kos, vissa håller sig till en lokal på företaget och andra går bara ut på närmsta krog.

Musikbranchen har Grammisgalan, idrottsrörelsen har Idrottsgalan, schlagersverige har Melodifestivalen.

Vissa kallar det konferens, medan andra rätt och slätt säger vad det i grunden handlar om: Firmafest!

Sätten att, inom en yrkeskår eller ett företag, samlas på varierar i det oändliga. Bland dom intressantaste "brancherna" finns våra politiker och politiska journalister som en vecka varje år samlas i Visby för den traditionella Almedalsveckan som startade igår med Göran Hägglunds förslag till införande av skoluniform.

Innan någon nu blir upprörd ska jag poängtera att jag bara varit i Visby en gång och sett delar av Almedalsveckan som åskådare. Jag tror säkert att det finns många seriösa och bra delar av en politikervecka mitt i sommaren. Många har egentligen semester och slappnar av lite extra vilket, förhoppningsvis, kan öppna diskussionsmöjligheterna lite extra. Att det dessutom sker i Sveriges enda medelhavsstad gör inte saken sämre. Fram med sangrian och lite Heineken...

Det som inte verkar lika bra är ryggdunkeriet mellan journalister (som verkar vara på plats antingen som jobbar eller inte) och politiker som jag utgår ifrån förekommer i ett och annat fall.

Många av deltagarna/besökarna i Visby är där för sitt brinnande politiska intresse och för att, precis som statsvetaren Stig-Björn Ljunggren skriver på sin blogg, lära sig mer om svenska politik: "Den som vill lära mer om svensk politik och samhällsliv har har en enorm möjlighet till förkovran.".

Vi får se nästa sommar om familjen kanske planerar semester i Visby första veckan i juli.

Oavsett varför man är i Visby denna veckan får vi hoppas att det kommer fram betydligt viktigare diskussioner än om vi ska införa skoluniform eller inte. För det viktigaste för våra politiker idag är att diskutera vår framtid och det vet vi ju hur det kan låta i en sån diskussion på en firmafest efter några glas av den där sangrian eller några Heineken - allting är mycket enklare då, men när man sedan vaknar upp dan efter undar man vad fan man höll på med...

Sommar i Aplared

KD rätar in sig i m-fåran

Nu vill även kristdemokraterna införa en andra karensdag i sjukförsäkringen och lägger sig med detta på "moderatnivå". Centern lägger sig fortfarande på en "moderaterna light-nivå" när de, i alla fall ännu, inte sträcker sig så långt som ytterligare en karensdag.

Trycket ökar på Folkpartiet, som är det enda av allianspartierna att hårdnackat hålla fast vid 80% ersättningsnivå och ingen ytterligare karensdag, att för sammanhållningen i alliansen "hänga på" de övriga partiernas linje.

Jag håller fortfarande fast vid att, precis som jag tidigare bloggat om, ytterligare försämringar i sjukförsäkringen inte är rätt väg att gå.

Vi får se om också Folkpartiet orkar hålla fast vid sin övertygelse i frågan.

Vattentjuvar i New York

I den stora staden New York kan man göra åt så mycket vatten man vill utan att betala räkningen. I alla fall är det vad man hittils har kunnat göra, för nu är tanken att strategin ska ändras.


NYtimes skriver att 231000 vattenkonsumenter har obetalda vattenräkningar till ett värde av $625 miljoner. Istället för att göra som vi är vana vid här hemma, betalas inte räkningen stängs vattnet av, så sprids istället riskerna ut över alla andra som sköter sina betalningar. Men nu är det alltså dags att ta i med hårdhandskarna. I första hand ska man börja med att sätta åt de rikaste vattenförbrukarna.

"Water is an uncommon commodity in New York, an everyday symbol of the city's bounty and power and something that New Yorkers believe they are entitled to, whether or not they can pay for it. In turning off people's faucets, officials realize they could be asking for trouble, and they do not plan to go after everyone who refuses to pay. Instead, officials plan to target only high-income neighborhoods, to make examples of a few privileged New Yorkers who have not paid their bills - all bills average roughly $600 a year per household - and who would be in no position to complain if they were caught stiffing the system."

En annan intressant detalj är att de var först på 80-talet som staden började använda sig av vattenmätare och ta betalt för vattnet efter förbrukning. Ända fram tills dess ansågs det vara enklare att ha en generell taxa baserat på hur stor fastigheten var för att få täckning för de enormt dyra vattenledningar och reservoarer som krävs för att få fram vattnet från platser så långt borta som Catskill Mountians, nästan 200 mil norr om New York.

Ingen halalslakt på Kronfågel

Planerna på halalslakt av kycklingar på Kronfågel har stoppats. Enligt SVT text sker detta efter att man fått klagomål från upprörda personer.

Skillnaden mellan nuvarande slaktmetod och halalslakt är enligt Kronfågel denna:

"Halalslakt är den enda form av slakt av kyckling som är godkänd av alla rättroende muslimer. Slaktprocessen går i stort sett till som den gjort tidigare. Den stora skillnaden är att djuret står vänt mot Mecka och att en rättroende muslim framför en bön över slaktprocessen.

Uppgifter om att kycklingarna inte är bedövade vid avlivningen har cirkulerat i vissa media, vilket är felaktigt. Kycklingarna blir givetvis bedövade med el innan de avlivas. Djurskyddsmässigt innebär det inte någon skillnad. Slakten sker i enlighet med gällande svensk lagstiftning samt branschföreningen Svensk Fågels höga krav på djuromsorg och djurskydd. Slaktprocessen övervakas noggrant av två slakteriarbetare, varav en rättroende muslim, som säkerställer att slakten sker enligt halal."

Den stora frågan är vad de upprörda personerna har vänt sig emot. Är det de små avvikelserna i slaktproceduren det handlar om, eller handlar det om att Kronfågel vill tillgodose de krav som muslimer ställer för att kunna tänka sig att äta kyckling från företaget.

Jag är ingen djurrättsexpert på något vis, men det verkar inte vara någon avgörande skillnad i själva slakten. Därför kan man misstänka andra, betydligt grumligare argument, som anledning till upprördheten.

Hoppas vi får höra mer konkret om anledningen. Det handlar om en fördubbling av Kronfågels exportmöjligheter vilket i sin tur ger fler arbetstillfällen, något som är minst lika välkommet som halalslaktad kyckling...

Strategiskt hjärnsläpp av Winberg

Ambassadör Maragareta Winbergs uttalande i brasiliansk press om den svenska jämnställdheten kan till en början kan verka vara rena hjärnsläppet.

"Svenskarna slår kvinnorna för att visa dem att de fortfarande bestämmer över dem, trots att de förlorat makten över kvinnorna utanför hemmet."

Margareta Winberg säger till DN att de uttalanden som väckt uppmärksamhet var "ett par citat i ett långt samtal med Veja".

"- Lösryckta ur sitt sammanhang ger de ett felaktigt intryck. Jag framställde inte Sverige som på något sätt unikt, min utgångspunkt är det internationella perspektivet på våldet mot kvinnor."

Ambassadörens tanke är att svenska män reagerar med våld i hemmet på kvinnornas förbättrade ställning i arbetslivet.

Jag tror inte att det är så enkelt som att kategorisera det som hjärnsläpp. Winberg ingår i den grupp av svenska kvinnor som hittar på egna sanningar som passar deras egna syften. Ännu en gång handlar det, precis som i ROKS-debatten, om uttalanden "lösryckta ur sitt sammanhang". Stackars radikalfeminister!

Winberg, hennes kompis professor Eva Lundgren och övriga berörda borde fundera på sanningen istället för att, likt rasister, sprida påhittade osanningar omkring sig som inte finns belägg för.

DN:s Hanne Kjöller skriver:

"Hon säger att hon fortfarande står bakom professor Eva Lundgren och hennes kritiserade forskning. Siffran 40 procent kommer från den ifrågasatta studien "Slagen Dam"som är en mager historia fylld av konstigheter."

"Förklaringen är att den vida definition av våld som Lundgren av ideologiska skäl använder sig av. Hon har ett egenintresse i att siffran blir så hög som möjligt eftersom det ger henne högre forskningsanslag och högre status. Samma sak med Roksfeministerna som förutom att överdriva omfattningen också sprider myter om att mäns våldsbenägenhet är "naturlig" och inte alls relaterad till social marginalisering, missbruk, kriminalitet, arbetslöshet och andra sociala parametrar."

Att medvetet föra en befolkning bakom ljuset med smaskiga, osanna påståenden om sakers tillstånd är inte demokrati, det är ingenting annat än radikalfeminismens svar på kvällstidningarnas löpsedlar.

50 coolest websites 2005

Det är en vecka sedan som den presenterades, men jag har glömt att tipsa om Time Magazine och deras listningar på "50 coolest websites 2005" i fem olika kategorier:

Arts & Entertainment
Blogs
Lifestyle, health & hobbies
News & information
Shopping