Läser en SIFO-undersökning om vi ska folkomrösta om de nya EU-konstitutionen eller inte.
58% säger "Ja, det ska vi" och 32% säger "Nej", övriga är tveksamma.
Min följdfråga är; har vi inte röstat fram våra folkvalda politiker till Riksdagen för att det är just den här typen av svåra frågor som dom ska hantera? Erfarenheterna från tidigare folkomröstningar är ju inte direkt lysande:
Vi röstade för fortsatt vänstertrafik 1955 - det blev, som tur var, högertrafik.
Vi röstade nja till kärnkraften 1980, en fråga som vi fortfarande inte har en lösning på.
Vi röstade ja till EU1994, den enda veckan i historien som det funnits en övervikt för ja-sidan.
Vi röstade nej till euron 2003 - ett beslut som fortfarande står sig!
Hur gott man än tror om det svenska folket så tror jag att en omröstning i konstitutionsfrågan, liksom euro-frågan, är så komplicerad att inte mer än 25% av alla röstberättigade har möjligheten att förstå omfattningen av frågan och därmed rösta på rätt grunder (Hur många röstade nej till EU p g a snusfrågan?).
Så jag hoppas Göran Persson står på sig i den här frågan och håller fast vid uppgörelsen med dom borgerliga om ett riksdagsbeslut i frågan i slutet av detta året.
Update:
Som ett tillägg, Expressens ledarsida 2005-03-23
7 kommentarer:
Jag tycker det är sorgligt att du tror så lite om vanligt folks kunskaper och engagemang.
Det finns ett väldigt bra argument för att det bör bli en folkomröstning eller att riksdagsbeslutet skjuts upp till efter nästa val och det är att frågan inte diskuterades inför senaste valet. Folk fick inte chansen att baka in konstitutionsfrågan i helhetsbedömningen av de olika partierna.
Att riksdagspartierna skall få besluta i denna fråga utan mandat för den är fel!
Tobias,
jag bygger mina tankar på hur det du kallar "vanligt folk" funderar och uttrycker sig. Min tro om att det är ungefär 25% som på allvar kan ta till sig och förstå den komplicerade frågan bygger jag på dom sammanhang där frågan varit uppe. Men det är möjligt att min krets av "vanligt folk" inte är representanter för hela Sverige.
Övergår man sedan till våra riksdagsmän är det så, om jag förstått saken rätt, att om varje enskild riksdagsman i denna viktiga fråga röstar efter egen tro så ser bilden ut på ett helt annat sätt än partiets officiella linje (om nu sådan finns).
Ser vi sedan på övriga EU-länder så verkar väl i dagsläget inte det svenska beslutet vara avgörande på något vis. Motståndet i många stora länder har ju överraskat EU-ledningen ganska mycket den senaste tiden.
Jag har väldigt svårt för att förstå resonemanget att frågan om konstitutionen skulle vara för svår för folket. Vart fjärde år tillåts väljarna rösta i riks-, landstings- och riksdagsvalet som alla innehåller många olika frågor, varav flera är så komplexa som någon fråga överhuvudtaget kan bli, men att rösta för eller emot EU-konstitutionen går minsann inte. Det går liksom inte ihop.
Du tycker det ja,
men min ståndpunkt står fast:
Våra folkvalda politiker är framröstade för att som våra representanter ta dessa svåra beslut.
Sedan kan det självklart diskuteras om det svenska folket borde fått ta ställning till även denna frågan i ett riksdagsval, men det förändrar inte min övertygelse om att våra valda riksdagsmän ska avgöra denna fråga precis som alla andra svåra frågor som dyker upp och måste beslutas antingen under innevarande mandatperiod eller vara med som ett underlag i nästa val.
Våra politiker är framröstade efter att de i en valkampanj har framfört vad de vill försöka uppnå. Tänker du efter så minns du säkert att väldigt lite diskuterades om EU över huvudtaget inför valet 2002, inget alls diskuterades om EU-konstitutionen. En så stor och avgörande fråga som den om EU-konstitutionen måste politikerna ha diskuterat i en valkampanj för att de skall kunna rättfärdiga att de beslutar om detta åt oss.
Läste du ens vad jag skrev senast:
"Sedan kan det självklart diskuteras om det svenska folket borde fått ta ställning till även denna frågan i ett riksdagsval, men det förändrar inte min övertygelse om att våra valda riksdagsmän ska avgöra denna fråga precis som alla andra svåra frågor som dyker upp och måste beslutas antingen under innevarande mandatperiod eller vara med som ett underlag i nästa val."
Vad som sedan anses ha diskuterats tillräckligt mycket inför förra valet är en subjektiv bedömning där den som har fått för lite eller för mycket utrymme i media är missnöjd. Moderaterna hade nog hellre sett en debatt om konstitutionen 2002 än som det istället blev, om Janne Josefssons jakt på rasistiska kommunalpolitiker. Folkpartiet var däremot mycket nöjda med uppmärksamheten dom fick över deras förslag till språktest för invandrare, dom hade inte velat byta mot konstitutionsfrågan. Miljöpartiet hade aldrig kommit in i riksdagen första gången på 80-talet om det inte hade flutit upp ett gäng med döda sälar på svenska stränder.
Listan går att göra oändlig där fokus i media legat på fel frågor enligt vissa och rätt frågor enligt andra vilket ju också då kan konstateras även i denna fråga där du och många med dig är missnöjda, medan många andra verkar nöjda.
Min viktiga, och egentligen enda poäng med hela denna diskussion som slutkommentar är:
Min ståndpunkt är att frågor av denna typ ska avgöras av våra riksdagsmän.
Och jag tycker att det skall avgöras helst av våra riksdagsmän i samklang med folkviljan vilket kan ske om en fråga diskuteras innan ett riksdagsval, i annat fall bör det folkomröstas.
Skicka en kommentar