Idag har vi blivit påminda om sårbarheten i det öppna samhället. Ett sprängdåd i centrala London med just nu (19.30) 37 döda och över 350 skadade. Oerhört ledsamt, men tyvärr inte alls oväntat. Jag är överraskad att det inte hänt tidigare.En sak som är ganska anmärkningsvärd är hur detta nu uppmärksammas av media och ledande politiker i västvärlden som, självkklart, med all rätt fördömmer dåden.
Tony Blair uttalade sig:
Det här är inte en attack mot ett land, utan mot alla nationer och mot civiliserade människor överallt. De som har utfört de här dåden har ingen respekt för mänskligt livMen hur mycket bryr sig dessa politiker, och människor i allmänhet, om alla civila dödsoffer i terrorattentat som sker var och varannan dag i Irak sedan flera år tillbaka?
Förnuftiga människor säger att alla är lika värda, men det är först när olycka drabbar oss själva i västvärlden som det får den uppmärksamhet som eländet förtjänar.
Ett enkelt exempel: Hur många dagar hade vi brytt oss om tsunamikatastrofen i sydostasien om där inte befunnit sig en enda svensk eller annan europé? Förmodligen lika kort tid som vi brydde oss om alla dom 20000 människor som dog i jordbävningskatastrofen i staden Bam i Iran för några år sedan.
Bara den senaste månaden har minst 387 civila dödats i olika attentat i Irak. Om detta ser/hör/läser vi notiser om, oftast ingenting mer. Sedan starten på befrielsen av Irak har minst 23000 civila dödats.
Update:
Markus har skrivit några läsvärda rader om gårdagens tragiska händelser.
Jag har fått några reaktioner på mitt resonemang i texten ovan. Som tillägg kan jag säga att våra känslor för olika personer och platser skiljer sig åt - jag berörs inte lika mycket av när farbror X dör som när farbror Y gör det. Vi är inte mer än människor...
När det kommer till politiska ledare i världen, som företrädare för demokratin i västvärlden måste media och politiker, i stora och små sammanhang, hålla en korrekt linje oavsett om det handlar om London, Bagdad eller nån annan del av världen. Hur trovärdig är annars propagandan för frihet och demokrati i västlig tappning?
4 kommentarer:
Jag sörjer mer om en släkting dör än någon okänd på andra sidan jorden. Däremellan finns det många gradskillnader. Ju närmare och ju mer det påverkar mig, desto större reaktion. Jag har varit i London, det ligger i västeuropa precis som Sverige, jag känner folk som bor eller bott där. Det som händer där nu kan tänkas påverka livet här mer påtagligt än vad händelserna i Irak gör. Jag tycker inte det är konstigt eller fel att min reaktion blir annorlunda.
Dessutom tycker jag det är starkt överdrivet att påstå att människor och politiker här inte bryr sig. Hur mycket har inte Irakfrågan stötts och blötts de senaste åren, hur mycket har media inte rapporterat om attentat där. Hur mycket tid tror du inte Tony Blair ägnat åt Irak? Hur många Brittiska soldater har inte riskerat eller mist livet där. Dock är det klart att efter flera år får inte varje enskilt attentat i Irak lika mycket mediautrymme som det som nu händer i London. Det tycker jag inte heller är varken konstigt eller fel.
Men det är väl självklart att man reagera mer om det berör en mer? Det är väl inget konstigt i det?
Jag håller helt med Fredrik i hans analys och det Jinge bluddrar om är ju orealistiskt.
//Jerry
http://jerryolsson.se
Har skrivit ett inlägg som ligger ganska nära din frågeställning...
Med andra ord är det det den geografiska platsen och hur många västerlänningar som drabbas av olycka som är avgörande för hur mycket vi berörs.
Jag kan köpa det resonemanget till ganska stor del när det handlar om människor i allmänhet, våra känslor för olika personer och platser skiljer sig åt - jag berörs inte lika mycket av när farbror X dör som när farbror Y gör det...
När det kommer till politiska ledare i världen är det en annan sak. Som företrädare för demokratin i västvärlden måste media och politiker, i stora och små sammanhang, hålla en korrekt linje oavsett det handlar om London, Bagdad eller nån annan del av världen. Hur trovärdig är annars propagandan för frihet och demokrati i västlig tappning?
fredrik skriver: "Hur mycket tid tror du inte Tony Blair ägnat åt Irak? Hur många Brittiska soldater har inte riskerat eller mist livet där."
Blair har ägnat mycket tid åt Irak och britternas del i invasionen, en invasion som jag för övrigt stödjer. Hur många brittiska soldater som har dött i Irak tycker inte jag hör hemma i den här diskussionen. De har dött genom en medveten brittisk strategi i Irak. Det är tragiskt att människor dör, men det går inte att jämföra en soldats död med en oskyldig civilpersons död.
Tony Blair tänker rätt när han den senaste tiden har börjat bry sig om Afrika på allvar. Frågan är hur mycket han kommer att orka bry sig om den kontinenten nu med terrorattentat i det egna landet att koncentrera sig på.
Skicka en kommentar