fredag, juli 08, 2005

Vi har en s-regering utan visioner

Det känns som om socialdemokraterna är i ungefär samma läge som de var i början av 90-talet - ett parti utan klara och tydliga visioner för hur vi ska möta framtiden. De låter istället allianspartierna styra dagordningen och kommer inte med någon form av nya idéer. Precis så var det när dom förlorade valet i början av 90-talet med en gäng trötta, gamla ministrar som statsminister Ingvar Carlsson, finansminister Kjell-Olof Feldt och utrikesminister Sten Andersson. Feldt visste väl i och för sig att förändringar borde ha skett, men fick då inte gehör för sina åsikter.


Det fanns några nya, i alla fall relativt, som på den tiden inte hade så framträdande roller. Göran Persson var skolminister, Mona Sahlin var arbetsmarknadsminister och redan då fanns Laila Freivalds där, då som justitieminister.

Just nu är det dessa ministrar och x-antal till ledande socialdemokratet som är i ungefär samma läge - inga tydliga visioner. Det är just detta som gör att socialdemokraterna riskerar att förlora nästa års val. Det finns självklart ett antal andra faktorer som de själva inte kan påverka, men huvudproblemet är att de hittils inte lyckats möta, framförallt moderaternas, framgångar med egna idéer.

Vad skickar man fram i Almedalen? Jo, Marita Ulvskog. Jag vet inte, men är hon känd som en politiker som har visioner och kan dra med sig folkmassorna? Knappast!

Om det inte vore för vad som kan hända med vårt land om vi får en oenig alliansregering under fyra års så tror jag det vore nyttigt med en valförlust för socialdemokraterna. Då kan dom samla nya krafter, få in nytt blod och nya idéer i partiet igen. Jag tror säkert att det finns nytt blod redan nu, men att dess personer inte riktigt får utrymme för sina visioner.

Annika Billström, som jag i övrigt inte kan speciellt mycket om, skrev så här i en debattartikel i Aftonbladet för nån dag sedan:

"Men utfallet avgörs också av s egen hållning till verkligheten, såväl lokalt som nationellt. Vårens uppslitande interna strider i Stockholm visar att det finns spänningar som snarast måste biläggas.

Nationellt måste socialdemokraternas analys bli klarare. Det är svårt att blunda för att Reinfeldt och borgerligheten på flera punkter närmat sig det politiska mittfältet. Det syns till exempel i synen på skatterna, statens budget och arbetsrätten. Borgerlig pragmatism har förutsättningar att vinna marginalväljare.
Det som skett innebär en stor politisk utmaning för s och ger nästa val en strategisk dimension.

För s finns inget annat alternativ än att på nationell nivå möta den ”nya” motståndaren på en ny kvalitativ nivå. Det vore ett misstag att möta den nya borgerligheten med gammaldags retorik. Mot en ny borgerlighet måste s våga formulera en pragmatisk och modern radikalism."

Jag tycker att hennes ord ganska tydligt beskriver en
del av vad som måste ske inom socialdemokratin om de vill behålla makten efter nästa val.

5 kommentarer:

Tobias Lindberg sa...

Det låter lite som om Billström vill att socialdemokraterna skall gå ytterligare lite längre till höger, tycker jag.

Om det är så hon menar så tror jag det är fel väg. Rätt väg att gå är att minska arbetslösheten och det görs bäst genom att återanställa de 200.000 i offentlig sektor som har sparkats sedan 1991, detta minskar sociala utgifter och ger ett uppsving på konsumtion och tillväxt genom spridningseffekter. Ta dessutom bort inflationsmålet och sträva efter låg arbetslöshet istället.

Det som bör göras är alltså att överge nyliberal politik och retorik och återgå till socialdemokratisk sådan.

Fredric Kjellberg sa...

Att återanställa 200.000 personer i offentliga sektorn är ingen lösning. Den behöver snarare effektiviseras, framförallt på chefsnivå och administrativ nivå.

Jag tror tyvärr inte på någon idealisk sossepolitik i den bemärkelsen som du önskar.

Tobias Lindberg sa...

Varför är det ingen lösning? Det finns ju massor av saker som behöver förbättras innom den offentlia sektorn och för det behövs mer personal. Genom att anställa får man folk som arbetar istället för att bara kosta och löner ökar konsumtion och tillväxt och spridningseffekter från de offentliga arbetena ger jobb även inom den privata sektorn.

Det är helt sjukt att ha folk arbetslösa av ingen anledning alls. Gör man på detta sätt kommer samhället tjäna pengar, detta trots att det kostar lite mer att anställa än att ha folk arbetslösa.

Läs dessa artiklar:

Därför får arbetslösheten aldrig försvinna

...men jobben kom aldrig tillbaka

Alla behövs – i valtider

Den sista artikeln är lång, men väldigt bra. Läs detta så lär du nog få en annan bild av saker och ting.

De nyliberala irrlärorna fungerar inte, de är bra för en liten grupp i samhället, de är inte bra för samhället eller världen eftersom den stora massan får det dåligt.

Fredric Kjellberg sa...

Jag ska läsa dina tips vid tillfälle så får vi se vad jag tycker.

Vi hörs!

Fredric Kjellberg sa...

Jag har nu läst dom två första artikeltipsen du gav mig.

Förstår jag saken rätt var det inte nyliberaler som kom fram till vad som var nödvändigt att göra i vårt land i slutet av 80-talet:

"Det historiska beslutet står att läsa i en regeringsskrivelse från den 26 oktober 1990, undertecknad av statsminister Ingvar Carlsson och hans finansminister Allan Larsson. Formuleringen är motsägelsefull:
"Den svenska ekonomins pris- och lönekostnadsutveckling måste brytas om välfärden och sysselsättningen skall kunna värnas. Inflationsbekämpningen måste därför överordnas andra ambitioner och krav."
Jobben skulle offras - för att värna sysselsättningen. Alla insatta visste vad det betydde: socialdemokraterna hade tagit första steget mot en europeisk arbetslöshetsnivå också i Sverige."

Carlsson och Larsson, gråsossar så det stänker om det!

Min åsikt är att åtstramningen inom offentlig sektor var alldeles nödvändig att göra, oavsett inflationsmål eller inte. Dagens problem handlar i begränsad omfattning om personalresurser "på golvet", utan är istället ett organisations- och ledarproblem inom många kommuner, landsting och statliga verk i vårt land. Chefer, underchefer, mellanchefer och minichefer sitter i en byråkrati som gör att verksamheten gror igen. Att då bara återanställa mer personal löser bara ett bekymmer - det inte helt oviktiga att ha en arbetsplats att gå till varje dag.

Om du på en arbetsplats har 10 anställda och anställer ytterligare 10 personer så ökar inte effektiviteten med 100 % om du inte har en tydlig och bra arbetsstruktur, vilken i sin tur med allra största sannolikhet leder till en dålig arbetsmiljö. Sedan är det därmed inte sagt att målsättningen bara måste vara en effektivitetshöjning.

Handlar det bara om att de som idag är arbetslösa ska ha en ekonomi att kunna konsumera för, eller handlar det om ett långsiktigt, vettigt arbete med möjlighet till utveckling?