En del kryssar till Finland, skolklasser åker till Kos, vissa håller sig till en lokal på företaget och andra går bara ut på närmsta krog.
Musikbranchen har Grammisgalan, idrottsrörelsen har Idrottsgalan, schlagersverige har Melodifestivalen.
Vissa kallar det konferens, medan andra rätt och slätt säger vad det i grunden handlar om: Firmafest!
Sätten att, inom en yrkeskår eller ett företag, samlas på varierar i det oändliga. Bland dom intressantaste "brancherna" finns våra politiker och politiska journalister som en vecka varje år samlas i Visby för den traditionella Almedalsveckan som startade igår med Göran Hägglunds förslag till införande av skoluniform.
Innan någon nu blir upprörd ska jag poängtera att jag bara varit i Visby en gång och sett delar av Almedalsveckan som åskådare. Jag tror säkert att det finns många seriösa och bra delar av en politikervecka mitt i sommaren. Många har egentligen semester och slappnar av lite extra vilket, förhoppningsvis, kan öppna diskussionsmöjligheterna lite extra. Att det dessutom sker i Sveriges enda medelhavsstad gör inte saken sämre. Fram med sangrian och lite Heineken...
Det som inte verkar lika bra är ryggdunkeriet mellan journalister (som verkar vara på plats antingen som jobbar eller inte) och politiker som jag utgår ifrån förekommer i ett och annat fall.
Många av deltagarna/besökarna i Visby är där för sitt brinnande politiska intresse och för att, precis som statsvetaren Stig-Björn Ljunggren skriver på sin blogg, lära sig mer om svenska politik: "Den som vill lära mer om svensk politik och samhällsliv har har en enorm möjlighet till förkovran.".
Vi får se nästa sommar om familjen kanske planerar semester i Visby första veckan i juli.
Oavsett varför man är i Visby denna veckan får vi hoppas att det kommer fram betydligt viktigare diskussioner än om vi ska införa skoluniform eller inte. För det viktigaste för våra politiker idag är att diskutera vår framtid och det vet vi ju hur det kan låta i en sån diskussion på en firmafest efter några glas av den där sangrian eller några Heineken - allting är mycket enklare då, men när man sedan vaknar upp dan efter undar man vad fan man höll på med...
1 kommentar:
Jag blir orolig, jag märker hur du längtar till Almedalen. Du måste stålsätta dig, vara stark och intala dig själv att du är en sund, frisk och socialt fungerande människa.
Du har ett liv, du har vänner och anhöriga. Du har säkert människor som du älskar och är älskad av människor. Håll fast vid dem, håll fast vid ett riktigt och meningsfullt liv.
Almedalen är till för de redan förtappade, för de som kastat in handduken och gett upp ambitionen att vara människa. De har förvandlats från reflekterande till agiterande, från ödmjuka till övertygade. Almedalen är de nakna kejsarnas paradis.
Åk inte dit.
Skicka en kommentar