"Så vad är problemet med Borås?" Den frågan ställer sig Borås Tidnings kulturkrönikör Stefan Eklund idag. Hans problemfråga grundar sig i det faktum att Borås endast har med en restaurang i den nya svenska restaurangguiden White guide. En av femhundra. Och den det gäller, George's, är omnämnd i en "allmänna klassen", alltså ingen av de 20 som finns i "mästarklassen"
Stefan Eklund tror att problemet ligger i närheten till Göteborg (6 mil) som är avgörande, framförallt för företagskunder. Detta kan säkert vara en del i problemet, men jag tror det finns något annat mycket mer fundamentalt problem eller orsak.
Anledningen tror jag ligger i den låga kostnadsnivå som fortfarande existerar i Borås. Vi finns i regionen med landets lägsta matpriser, vi kan köpa billiga kläder från fabriksförsäljningar runt om i 7-häradsbygden, vi har fortfarande relativt låga bostadspriser, listan kan göras lång.
Alla dessa faktorer, och den historia som finns med teko-industrin, tror jag gör att även om det skulle funnits 3 restauranger i mästarklassen så hade de aldrig överlevt mer än ett år. Allt detta beroende på boråsarnas inneboende snålhet att spendera en krona mer än nödvändigt på hemmaplan - de är helt enkelt snåla, eller som en kompis med rötter i Södertälje uttrycker det "boråsare är snåla, djävla ullharar".
I Borås är det bara ett ställe i taget som är "inne" att gå till på lördagskvällarna, just nu Rådhusrestaurangen och för något är sedan Sjunde Himlen.
Möjligheten för en mästarklass-restaurang att kunna öppna och överleva i Borås ligger nog ganska långt fram i tiden. Beteendet och mentaliteten förändras sakta men inte tillräckligt snabbt för att samma mångfald, både inom restaurangbranchen och inom andra områden, som existerar i storleksmässigt jämförbara städer i vårt land ska finnas även i Borås.
Men vi har ju en ny fin fotbollsarena, synd att det inte också finns ett fotbollslag i samma klass...
lördag, april 30, 2005
Dåliga bilförare
Jag satt igår kväll och tittade på TV4 och det nya programmet "Sveriges värsta bilförare". Detta gjorde jag med ett ständigt skrattande åt dessa människor som deltar i tävlingen.
Det jag inte riktigt är säker på är om jag skrattade bara för att det var roligt, eller om det mestadels var ett skratt av skräck för vilka människor man faktiskt kan möta på vägarna.
En annan tanke som slår en är om detta verkligen är på riktigt. Finns det så pantade bilförare i verkliga livet, eller har var och en i programmet fått en roll att spela? En av killarna körde rakt igenom en "mur" av kartonger och fortsatte 100 meter ut på en åker istället för att bromsa. Hans motivering till detta: "Jag hittade inte bromsen". En annan ung tjej blev så förskräckt när muren närmade sig att hon släpper ratten och skriker rakt ut. Kan detta vara allvar? I så fall ÄR det allvarligt...
Det jag inte riktigt är säker på är om jag skrattade bara för att det var roligt, eller om det mestadels var ett skratt av skräck för vilka människor man faktiskt kan möta på vägarna.
En annan tanke som slår en är om detta verkligen är på riktigt. Finns det så pantade bilförare i verkliga livet, eller har var och en i programmet fått en roll att spela? En av killarna körde rakt igenom en "mur" av kartonger och fortsatte 100 meter ut på en åker istället för att bromsa. Hans motivering till detta: "Jag hittade inte bromsen". En annan ung tjej blev så förskräckt när muren närmade sig att hon släpper ratten och skriker rakt ut. Kan detta vara allvar? I så fall ÄR det allvarligt...
fredag, april 29, 2005
Mannen i mitten
Vem pratar jag nu om? Jo, om mannen i mitten, i hatten utan hår - Peter LeMarc förstås. Nu vet vi när hans nya album kommer. Den 24:e augusti släpps "Sjutton sånger - LeMarc sjunger LeMarc". Redan den 29:e juni kommer singeln "Älskad från första stund/sättet".
Jag väljer att återge lite av det som Peter har skrivit om den nya skivan i sin gästbok den senaste veckan:
"Albumet "Sjutton sånger - LeMarc sjunger LeMarc" släpps, som tidigare meddelats, i slutet av augusti, troligtvis den 24:e. Dessutom släpps en dubbel-singel (2 singlar i ett mycket vackert hölje) redan i slutet av juni (den 29:e, enligt Columbias planer). På dubbel-singeln finns "Älskad från första stund" och "Sättet", plus ett extra spår som inte finns på albumet (”Aldrig äldre än så här”). Singeln släpps i en begränsad upplaga av 1500 exemplar."
"Sitter faktiskt och lyssnar på kommande plattan medan jag skriver detta inlägg. Den är jävligt bra. Just nu: "Vänta inte till gryningen" i en version som den en gång var tänkt, som jag skrev den. Gitarr och sång, inga syntmattor eller förprogrammerade trumspår (vad tänkte vi på?). Får faktiskt lite gåshud..."
"Som jag nämnt tidigare kommer plattan att släppas i ett LP-fodral, fast i CD-storlek. Ja, ni minns väl den gamla dubbel-LPn? I ena facket finns en liten bok med kommentarer
och texter till alla låtar, i det andra ligger skivan i en innerpåse. Blir gôrsnyggt!"
Vill ni läsa allt han skrivit är det bara att klicka in på "Lemarc.se" och läsa...
Förväntantsfulla månader kvar när man får fortsätta lyssna på tidigare album.
Jag väljer att återge lite av det som Peter har skrivit om den nya skivan i sin gästbok den senaste veckan:
"Albumet "Sjutton sånger - LeMarc sjunger LeMarc" släpps, som tidigare meddelats, i slutet av augusti, troligtvis den 24:e. Dessutom släpps en dubbel-singel (2 singlar i ett mycket vackert hölje) redan i slutet av juni (den 29:e, enligt Columbias planer). På dubbel-singeln finns "Älskad från första stund" och "Sättet", plus ett extra spår som inte finns på albumet (”Aldrig äldre än så här”). Singeln släpps i en begränsad upplaga av 1500 exemplar."
"Sitter faktiskt och lyssnar på kommande plattan medan jag skriver detta inlägg. Den är jävligt bra. Just nu: "Vänta inte till gryningen" i en version som den en gång var tänkt, som jag skrev den. Gitarr och sång, inga syntmattor eller förprogrammerade trumspår (vad tänkte vi på?). Får faktiskt lite gåshud..."
"Som jag nämnt tidigare kommer plattan att släppas i ett LP-fodral, fast i CD-storlek. Ja, ni minns väl den gamla dubbel-LPn? I ena facket finns en liten bok med kommentarer
och texter till alla låtar, i det andra ligger skivan i en innerpåse. Blir gôrsnyggt!"
Vill ni läsa allt han skrivit är det bara att klicka in på "Lemarc.se" och läsa...
Förväntantsfulla månader kvar när man får fortsätta lyssna på tidigare album.
torsdag, april 28, 2005
Bilar och bensin
Alla människor med sunt förnuft inser säkert att bensindrivna bilar är inget hållbart alternativ. Vi ser redan nu hur bensinpriset ligger och pendlar runt 11 kronor litern och enligt expertisen får vi räkna med ytterligare högre pris de närmsta åren.
Så vad ska vi göra? Åk kollektivt säger någon, köp en flexifuel-bil säger en annan.
Visst, på utvalda platser i vårt land är kollektivtrafik säkert ett bra alternativ, men inte där jag bor. Köpa flexifuel-bil skulle vara tänkbart om det nu bara fanns mer än Ford Focus på marknaden som erbjuds med denna drift, men enligt SVT:s Plus i måndags så är fler bilmärken på gång med detta alternativ. Vad bra tänkte jag då först, då kanske nästa bil kan bli en flexifuel. Men jag blev tveksam igen när Plus prisjämförelse visade att konsumenten, med dagens bränslepriser, i princip inte känner någonting ekonomiskt på att köra en flexifuel-bil jämfört med en "vanlig" bensindriven. Årskostnaden inkl. skatt om man kör 3000 mil/år är enligt plus enligt detta:
Bensindriven 24258,-
Flexifuel 23767,-
Dieseldriven 22052,-
Ska man rent ekonomiskt välja bil efter detta vore diesel det bästa alternativet, vilket i alla fall förvånar mig.
Att det bara skiljer futtiga 500 kronor/år mellan bensin och flexifuel tror inte jag motiverar mer än den mest miljömedvetne konsumenten att välja flexifuel. Sedan får inte själva bilinköpet bli dyrare än en vanlig bil, något som Ford har insett och lagt priset på Focus i samma prisläge som övriga varianter på modellen.
Självfallet kommer möjligheterna att välja ett miljövänligt alternativ att öka i takt med att fler märken kan erbjuda detta, men jag tror inte att detta enbart räcker som motiv, det måste också visa sig i plånboken varje månad. Drivmedelspriset och skatten måste göra en större skillnad så att miljövalet även får en positiv ekonomisk följd i plånboken.
Om målet med ett fortsatt högt, eller ännu högre, bensinpris med dagens höga skatt kan bara motiveras om alternativet blir avsevärt billigare. Om nu biltillverkarna, i detta fallet, tar sitt ansvar och förser marknaden med flexifuelbilar så måste också regeringen och dess samarbetspartier ta sitt ansvar och sänka skatten för dessa bilar och tillhörande drivmedel.
Man kan inte döda bilåkandet genom ständigt höjda bensinskatter om inte alternativen är tillräckligt ekonomiskt fördelaktiga. Vad Miljöpartiet än tror så styr ekonomin våra liv både på gott och ont.
Så vad ska vi göra? Åk kollektivt säger någon, köp en flexifuel-bil säger en annan.
Visst, på utvalda platser i vårt land är kollektivtrafik säkert ett bra alternativ, men inte där jag bor. Köpa flexifuel-bil skulle vara tänkbart om det nu bara fanns mer än Ford Focus på marknaden som erbjuds med denna drift, men enligt SVT:s Plus i måndags så är fler bilmärken på gång med detta alternativ. Vad bra tänkte jag då först, då kanske nästa bil kan bli en flexifuel. Men jag blev tveksam igen när Plus prisjämförelse visade att konsumenten, med dagens bränslepriser, i princip inte känner någonting ekonomiskt på att köra en flexifuel-bil jämfört med en "vanlig" bensindriven. Årskostnaden inkl. skatt om man kör 3000 mil/år är enligt plus enligt detta:
Bensindriven 24258,-
Flexifuel 23767,-
Dieseldriven 22052,-
Ska man rent ekonomiskt välja bil efter detta vore diesel det bästa alternativet, vilket i alla fall förvånar mig.
Att det bara skiljer futtiga 500 kronor/år mellan bensin och flexifuel tror inte jag motiverar mer än den mest miljömedvetne konsumenten att välja flexifuel. Sedan får inte själva bilinköpet bli dyrare än en vanlig bil, något som Ford har insett och lagt priset på Focus i samma prisläge som övriga varianter på modellen.
Självfallet kommer möjligheterna att välja ett miljövänligt alternativ att öka i takt med att fler märken kan erbjuda detta, men jag tror inte att detta enbart räcker som motiv, det måste också visa sig i plånboken varje månad. Drivmedelspriset och skatten måste göra en större skillnad så att miljövalet även får en positiv ekonomisk följd i plånboken.
Om målet med ett fortsatt högt, eller ännu högre, bensinpris med dagens höga skatt kan bara motiveras om alternativet blir avsevärt billigare. Om nu biltillverkarna, i detta fallet, tar sitt ansvar och förser marknaden med flexifuelbilar så måste också regeringen och dess samarbetspartier ta sitt ansvar och sänka skatten för dessa bilar och tillhörande drivmedel.
Man kan inte döda bilåkandet genom ständigt höjda bensinskatter om inte alternativen är tillräckligt ekonomiskt fördelaktiga. Vad Miljöpartiet än tror så styr ekonomin våra liv både på gott och ont.
tisdag, april 26, 2005
Nej till Wal-Mart i NYC
Den New York-baserade sidan MUG (Manhattan User's Guide) skriver i sitt dagliga mail om det motstånd som finns i NYC mot en etablering av Wal-Mart i staden:
" There's nothing wrong, in our view, with large retailers – this city, after all, gave rise to the department store. And it isn't that these behemoths are category killers, pushing out the mom and pops – which they are and which they do. Ultimately, we think the market should decide.
But Wal-Mart is a different matter. It is the antithesis of everything for which New York has stood and for which it should stand."
"Supporters say Wal-Mart offers a choice for consumers, who appreciate the low prices – and nobody loves a bargain more than New Yorkers. There’s no doubt that Wal-Mart's prices are low; the issue is how they got that way and at what human cost."
Jag vet inte säkert, men det känns som om det går att dra en liknelse till vissa kedjor som har etablerat sig i Sverige de senaste åren. Vi har tyska Lidl som gjort sig kända för en bedrövlig personalpolitik, ovilja att kommentera någonting i svensk media, livsmedel med för oss okända märken och med okänt innehåll (t.ex. "köttfärs" som inte behöver kontrolleras för att det egentligen inte är köttfärs, utan bearbetad köttmassa).
I vilket fall är det intressant med detta motsånd i marknadsekonomins förlovade land.
MUG tipsar också om några motståndssidor som finns på nätet. Wal-Mart free NYC har följande inledningstext:
"After invading town after town throughout the United States, Wal-Mart is now trying to bring its trail of destruction to New York City. Don’t let its bright lights fool you. Communities with Wal-Marts are often left in the dark as the large corporation sweeps in and destroys small businesses and the economic backbone of towns. Increased traffic, insufficient parking, low wages and decreased property value are just a few of the effects to look forward to should a Wal-Mart settle on your street. Don’t let Wal-Mart ruin your City. New York, like so many other communities is organizing to stop it. Join us and stop the Wal-Martization of New York City."
Walmartwatch.com beskriver felaktigheterna i Wal-Marts reklamtexter från 1994 där de säger att "The Buy America Program is both a committment and a partnership". Verkligheten visar någonting annat: "At least 70 percent of items sold in Wal-Mart stores have a Chinese component."
Update 4/5 -05
Det är inte bara motstånd mot Wal-Marts etableringstankar i NYC och dess produktion av sina varor i Kina. New York Times skriver om de protester som nu också finns mot lönenivåerna inom företaget där de flesta tjänar under $19000/år (SEK 160000).
" There's nothing wrong, in our view, with large retailers – this city, after all, gave rise to the department store. And it isn't that these behemoths are category killers, pushing out the mom and pops – which they are and which they do. Ultimately, we think the market should decide.
But Wal-Mart is a different matter. It is the antithesis of everything for which New York has stood and for which it should stand."
"Supporters say Wal-Mart offers a choice for consumers, who appreciate the low prices – and nobody loves a bargain more than New Yorkers. There’s no doubt that Wal-Mart's prices are low; the issue is how they got that way and at what human cost."
Jag vet inte säkert, men det känns som om det går att dra en liknelse till vissa kedjor som har etablerat sig i Sverige de senaste åren. Vi har tyska Lidl som gjort sig kända för en bedrövlig personalpolitik, ovilja att kommentera någonting i svensk media, livsmedel med för oss okända märken och med okänt innehåll (t.ex. "köttfärs" som inte behöver kontrolleras för att det egentligen inte är köttfärs, utan bearbetad köttmassa).
I vilket fall är det intressant med detta motsånd i marknadsekonomins förlovade land.
MUG tipsar också om några motståndssidor som finns på nätet. Wal-Mart free NYC har följande inledningstext:
"After invading town after town throughout the United States, Wal-Mart is now trying to bring its trail of destruction to New York City. Don’t let its bright lights fool you. Communities with Wal-Marts are often left in the dark as the large corporation sweeps in and destroys small businesses and the economic backbone of towns. Increased traffic, insufficient parking, low wages and decreased property value are just a few of the effects to look forward to should a Wal-Mart settle on your street. Don’t let Wal-Mart ruin your City. New York, like so many other communities is organizing to stop it. Join us and stop the Wal-Martization of New York City."
Walmartwatch.com beskriver felaktigheterna i Wal-Marts reklamtexter från 1994 där de säger att "The Buy America Program is both a committment and a partnership". Verkligheten visar någonting annat: "At least 70 percent of items sold in Wal-Mart stores have a Chinese component."
Update 4/5 -05
Det är inte bara motstånd mot Wal-Marts etableringstankar i NYC och dess produktion av sina varor i Kina. New York Times skriver om de protester som nu också finns mot lönenivåerna inom företaget där de flesta tjänar under $19000/år (SEK 160000).
Stackars Runar
Pastor Runar lever under dödshot kan man läsa och höra lite varstans. Borde han inte tänkt sig för lite tidigare? Det var ju inte direkt scouterna han predikade/skämtade om i förra veckan.
I dagens Expressen finns ett utdrag från en intervju med Runar hos Christian Luuk igår där han säger följande:
" Samtidigt säger Runar Sögaard angående Muhammed:
– Han förlovade sig med en sexåring. Gifte sig med samma flicka när hon var nio år. Hon kunde inte tala och tappade håret i skräck för honom. Hon sprang sin väg. FN-konventionen förbjuder barnäktenskap. Det förekommer inom islam. Det är utbrett i Iran och Pakistan. Det är upp till var och en vad det ska klassas som."
Det är självfallet så att ingen ska leva under dödshot i vårt land, eller något annat land, men även Runar kanske borde tänka sig för lite innan munnen börjar prata.
Han borde vara medveten om att den här typen av uttalanden är kontroversiella, att han som person är kontroversiell och att rubrikerna, och i det här fallet dödshot, kommer som ett brev på posten.
I dagens Expressen finns ett utdrag från en intervju med Runar hos Christian Luuk igår där han säger följande:
" Samtidigt säger Runar Sögaard angående Muhammed:
– Han förlovade sig med en sexåring. Gifte sig med samma flicka när hon var nio år. Hon kunde inte tala och tappade håret i skräck för honom. Hon sprang sin väg. FN-konventionen förbjuder barnäktenskap. Det förekommer inom islam. Det är utbrett i Iran och Pakistan. Det är upp till var och en vad det ska klassas som."
Det är självfallet så att ingen ska leva under dödshot i vårt land, eller något annat land, men även Runar kanske borde tänka sig för lite innan munnen börjar prata.
Han borde vara medveten om att den här typen av uttalanden är kontroversiella, att han som person är kontroversiell och att rubrikerna, och i det här fallet dödshot, kommer som ett brev på posten.
söndag, april 24, 2005
Den nya glassen
Efter stormen runt Nogger black kommer nu istället ersättaren ut inom kort. Har idag fått en bild från en vän på detta, GB:s senaste tillskott inför sommaren.Vi får se hur detta slutar...
torsdag, april 21, 2005
Skogsägarnas bidrag
Jag bloggade för snart en månad om "Skogsägare i uppror" där jag tog upp det, i mina ögon, mycket märkliga i de ersättningar som staten ska betala ut till landets skogsägare efter stormen i början av året.
I DN Debatt 17/4 skriver professor i naturresursekonomi Bengt Kriström om det orimliga i detta:
"Ett sätt att skydda sig mot en ekonomisk katastrof är att köpa en försäkring. Ett hus är, liksom en skog, en kapitaltillgång och vi kan skydda oss mot bränder och andra katastrofer genom att teckna en försäkring. Det kan också en skogsägare göra och det kan tyckas cyniskt att i efterhand påpeka detta. Icke desto mindre är det svårt att se varför en viss försäkringsbar tillgång skall betraktas annorlunda än andra försäkringsbara tillgångar."
"Ur ett försäkringsperspektiv ter sig de föreslagna stödpaketen högst tveksamma. Enligt min mening finns det bättre användning för de pengar som nu svenska folket nu skall använda till att kompensera ägare av en försäkringsbar tillgång."
Kommentar: Detta är vad varje annan privatperson och företag får göra för att klara en oförutsedd händelse.
"Vilka är då de samhällsekonomiska effekterna av stormen? 8 procent av virkes-förrådet i Götaland föll ner över en natt (enligt skogsskötselchef Tomas Thureson på Skogsstyrelsen). Sålunda står trots allt 92 procent av skogen kvar i Götaland och om några år finns det lika mycket skog som före stormen."
"Likafullt anser jag det tveksamt om dessa skattepengar är väl använda av det enkla skälet att vi har här en försäkringsbar tillgång. Vidare tror inte jag att effekterna av stormen "Gudrun" märks i samhällsekonomin om några år. Vi kommer att minnas bilderna av härjade landskap, men stormens effekter på samhällsekonomin kommer vi varken att minnas eller märka av. Marknadsekonomin har en förunderlig förmåga att anpassa sig till förändringar. Låt den verka utan stöd."
Kommentar: Uppenbarligen har en överdrift av följderna för samhällsekonomin gjorts. Stressade och pressade skogsägare i kombination med en lika pressad regering efter tsunamin har spätt på bidragspengarna mer än nödvändigt, därmed inte sagt att det inte behövs några stödpengar.
I DN Debatt 17/4 skriver professor i naturresursekonomi Bengt Kriström om det orimliga i detta:
"Ett sätt att skydda sig mot en ekonomisk katastrof är att köpa en försäkring. Ett hus är, liksom en skog, en kapitaltillgång och vi kan skydda oss mot bränder och andra katastrofer genom att teckna en försäkring. Det kan också en skogsägare göra och det kan tyckas cyniskt att i efterhand påpeka detta. Icke desto mindre är det svårt att se varför en viss försäkringsbar tillgång skall betraktas annorlunda än andra försäkringsbara tillgångar."
"Ur ett försäkringsperspektiv ter sig de föreslagna stödpaketen högst tveksamma. Enligt min mening finns det bättre användning för de pengar som nu svenska folket nu skall använda till att kompensera ägare av en försäkringsbar tillgång."
Kommentar: Detta är vad varje annan privatperson och företag får göra för att klara en oförutsedd händelse.
"Vilka är då de samhällsekonomiska effekterna av stormen? 8 procent av virkes-förrådet i Götaland föll ner över en natt (enligt skogsskötselchef Tomas Thureson på Skogsstyrelsen). Sålunda står trots allt 92 procent av skogen kvar i Götaland och om några år finns det lika mycket skog som före stormen."
"Likafullt anser jag det tveksamt om dessa skattepengar är väl använda av det enkla skälet att vi har här en försäkringsbar tillgång. Vidare tror inte jag att effekterna av stormen "Gudrun" märks i samhällsekonomin om några år. Vi kommer att minnas bilderna av härjade landskap, men stormens effekter på samhällsekonomin kommer vi varken att minnas eller märka av. Marknadsekonomin har en förunderlig förmåga att anpassa sig till förändringar. Låt den verka utan stöd."
Kommentar: Uppenbarligen har en överdrift av följderna för samhällsekonomin gjorts. Stressade och pressade skogsägare i kombination med en lika pressad regering efter tsunamin har spätt på bidragspengarna mer än nödvändigt, därmed inte sagt att det inte behövs några stödpengar.
onsdag, april 20, 2005
Glasskriget
Vart är vi på väg? Är det första april varje dag? Jag bara undrar när man läser tidningar och inlägg på blogg efter blogg (nu gör jag det också!) som behandlar ämnet glass och i synnerhet Nogger Black och 88:an.
Herregud, 88:an har funnits sedan jag var liten! Tänk om jag hade vetat att det var en nazistglass. Vilket är nästa glassnamn till rakning i den stora moraldebatten? Frihetsblogg har radat upp ett antal exempel på horribla glassnamn.
Är det någon som har granskat alla dom andra glassleverantörerna. Det kanske inte bara är GB Glace som är skumma. Hur är det med Hemglass, Åhusglass, Sia-glass och vad om nu heter...
Herregud, 88:an har funnits sedan jag var liten! Tänk om jag hade vetat att det var en nazistglass. Vilket är nästa glassnamn till rakning i den stora moraldebatten? Frihetsblogg har radat upp ett antal exempel på horribla glassnamn.
Är det någon som har granskat alla dom andra glassleverantörerna. Det kanske inte bara är GB Glace som är skumma. Hur är det med Hemglass, Åhusglass, Sia-glass och vad om nu heter...
Hylla Zlatan!
Vi svenskar borde hylla Zlatan! Han gör en första säsong i Juventus som håller världsklass. Med sju matcher kvar av säsongen har ha redan gjort 15 mål i den italienska ligan. Han har chansen att vinna hela skytteligan, han är på väg att bli en starkt bidragande anledning till att Juve vinner Lo Scudetto och det svenska landslaget har ytterligare en världsartist inför fortsatt VM-kval och, förhoppningsvis, VM-slutspel i Tyskland nästa sommar.
Med Andreas Isaksson, Olof Mellberg, Fredrik Ljungberg och en Henke Larsson tillbaka kan det bli en riktig höjdare om formen bara toppas lagom till slutspelet. Det måste vara länge sedan vi hade tre världsstjärnor i vårt landslag samtidigt (Zlatan, Henke och Ljungberg). De deltog i och för sig i EM förra året, men skillnaden är att framförallt Zlatan nu har blivit så bra som han själv alltid har tyckt...
I modern tid, som nykomling i Serie A, kommer han upp i samma nivå rent målmässigt som Ronaldo, Platini, Sjevchenko och Zico! Vi snackar stora namn!
Sedan är det självklart så att, som en svensk sporttidning skriver varje månad, Zlatan är Zlatan. Han har sin osvenska stil, han älskar sig själv, men jag tror vi har missat den utveckling som påbörjades i och med EM förra året när en mer osjälvisk Zlatan dök upp. Ta exempelvis målet som Ljungberg fick göra på Zlatans passning. Ett år tidigare hade Zlatan ALDRIG passat i det läget.
Som sagt, hylla Zlatan. Vi vet inte när nästa svenska världsstjärna dyker upp på fotbollshimlen.
Update:
Hylla Zlatan, men vi ska inte hylla Zlatan när han håller på med sitt otyg att skalla motståndare som han återigen gjorde/försökte göra igår mot Inter. Det är definitivt inte världsklass!
Med Andreas Isaksson, Olof Mellberg, Fredrik Ljungberg och en Henke Larsson tillbaka kan det bli en riktig höjdare om formen bara toppas lagom till slutspelet. Det måste vara länge sedan vi hade tre världsstjärnor i vårt landslag samtidigt (Zlatan, Henke och Ljungberg). De deltog i och för sig i EM förra året, men skillnaden är att framförallt Zlatan nu har blivit så bra som han själv alltid har tyckt...
I modern tid, som nykomling i Serie A, kommer han upp i samma nivå rent målmässigt som Ronaldo, Platini, Sjevchenko och Zico! Vi snackar stora namn!
Sedan är det självklart så att, som en svensk sporttidning skriver varje månad, Zlatan är Zlatan. Han har sin osvenska stil, han älskar sig själv, men jag tror vi har missat den utveckling som påbörjades i och med EM förra året när en mer osjälvisk Zlatan dök upp. Ta exempelvis målet som Ljungberg fick göra på Zlatans passning. Ett år tidigare hade Zlatan ALDRIG passat i det läget.
Som sagt, hylla Zlatan. Vi vet inte när nästa svenska världsstjärna dyker upp på fotbollshimlen.
Update:
Hylla Zlatan, men vi ska inte hylla Zlatan när han håller på med sitt otyg att skalla motståndare som han återigen gjorde/försökte göra igår mot Inter. Det är definitivt inte världsklass!
tisdag, april 19, 2005
Skådespel i Rom
Världens just nu största, och mest patetiska, skådespel pågår med ett gäng män instängda i Vatikanstaten.
Där röstas och röstas det om en ny påve. Efter varje röstomgång där de inte lyckats komma överens så eldar de upp sina röstsedlar vid lägerelden, svart rök stiger mot skyn och människor på Petersplatsen suckar...
Hallå, släpp hörnflaggan och kom in i matchen! Ska ni nu rösta fram en ny påve så gör det utan en massa spel för gallerierna. Kom överens om vem det blir och meddela detta snarast!
Där röstas och röstas det om en ny påve. Efter varje röstomgång där de inte lyckats komma överens så eldar de upp sina röstsedlar vid lägerelden, svart rök stiger mot skyn och människor på Petersplatsen suckar...
Hallå, släpp hörnflaggan och kom in i matchen! Ska ni nu rösta fram en ny påve så gör det utan en massa spel för gallerierna. Kom överens om vem det blir och meddela detta snarast!
söndag, april 17, 2005
Jämnställdhet hela vägen
Som jag bloggade om för några dar sedan så har jag blivit pappa i torsdags, och har då befunnit mig de senaste 4-5 dagarna på förlossningen, BB och Neonatalavdelningen på Borås Sjukhus.
Det man kan konstatera är att personalen på dessa olika avdelningar är alldeles fantastiska och att de består av i princip bara kvinnor. Kvinnor som kan sitt arbete rent yrkesmässigt. Kvinnor som vet hur de ska hjälpa ett nyfött barn. Kvinnor som har bra råd och tips till den blivande/nyblivna mamman. Men det är också kvinnor i en organisation som i många fall inte ger pappan den uppmärksamhet som borde vara fallet. Visst, det är mamman som drar det stora lasset, men det behöver för den sakens skull inte innebära att fokuset enbart, eller till stor del, hamnar bara där. Det enda pappan inte klarar av att göra är att amma barnet från bröstet, i övrigt finns det ingen annan kontakt med barnet som är beroende av bara mamman, varken på BB eller i hemmet.
När barnet väl är där finns det ingen plats på BB för mig att sova över, inte heller ett enda mål mat till pappan (mamman får fyra mål per dag). Självfallet ska fokus ligga på att barnet mår bra och att mamman återhämtar sig efter förlossningen, men vem ser till att pappan återhämtar sig från förlossningen? Vem frågar honom om hans upplevelser? I mitt fall inte någon.
Jag skrev för nån vecka sedan ett inlägg som avslutades med "Möjligheterna ligger i att påverka en förändring på sikt, en förändring som i många sammanhang säkert kan gå betydligt snabbare än idag. Starten sker i hemmet med det nyfödda barnet.".
Jag vill ändra mig till att starten sker redan på mödravårdscentralen, förlossningen och BB där en helt annan attityd gentemot männen måste komma till stånd för att optimera möjligheterna till att fler män ändrar sin medvetna eller omedvetna attityd.
Till 95% riktas uppmärksamhet, information och allmän kontakt i dessa miljöer till mamman. Då är det inte konstigt att många män kan känna sig handfallna redan från början.
Det låter nu som om jag är oerhört missnöjd med den senaste veckan. Tvärtom, jag har nog aldrig varit mer nöjd än vad jag är just nu. Min sammanfattning av de upplevelser jag haft är mer för att fokusera på rätt ställe när vi pratar om den stora frågan om jämnställdhet.
Det man kan konstatera är att personalen på dessa olika avdelningar är alldeles fantastiska och att de består av i princip bara kvinnor. Kvinnor som kan sitt arbete rent yrkesmässigt. Kvinnor som vet hur de ska hjälpa ett nyfött barn. Kvinnor som har bra råd och tips till den blivande/nyblivna mamman. Men det är också kvinnor i en organisation som i många fall inte ger pappan den uppmärksamhet som borde vara fallet. Visst, det är mamman som drar det stora lasset, men det behöver för den sakens skull inte innebära att fokuset enbart, eller till stor del, hamnar bara där. Det enda pappan inte klarar av att göra är att amma barnet från bröstet, i övrigt finns det ingen annan kontakt med barnet som är beroende av bara mamman, varken på BB eller i hemmet.
När barnet väl är där finns det ingen plats på BB för mig att sova över, inte heller ett enda mål mat till pappan (mamman får fyra mål per dag). Självfallet ska fokus ligga på att barnet mår bra och att mamman återhämtar sig efter förlossningen, men vem ser till att pappan återhämtar sig från förlossningen? Vem frågar honom om hans upplevelser? I mitt fall inte någon.
Jag skrev för nån vecka sedan ett inlägg som avslutades med "Möjligheterna ligger i att påverka en förändring på sikt, en förändring som i många sammanhang säkert kan gå betydligt snabbare än idag. Starten sker i hemmet med det nyfödda barnet.".
Jag vill ändra mig till att starten sker redan på mödravårdscentralen, förlossningen och BB där en helt annan attityd gentemot männen måste komma till stånd för att optimera möjligheterna till att fler män ändrar sin medvetna eller omedvetna attityd.
Till 95% riktas uppmärksamhet, information och allmän kontakt i dessa miljöer till mamman. Då är det inte konstigt att många män kan känna sig handfallna redan från början.
Det låter nu som om jag är oerhört missnöjd med den senaste veckan. Tvärtom, jag har nog aldrig varit mer nöjd än vad jag är just nu. Min sammanfattning av de upplevelser jag haft är mer för att fokusera på rätt ställe när vi pratar om den stora frågan om jämnställdhet.
fredag, april 15, 2005
14/4 -05 - Den stora dagen
Igår morse blev jag och min fru föräldrar för första gången. Efter en något dramatisk avslutning på förlossningen så smyger sig nu lyckokänslorna fram steg för steg varje gång vi ser henne.
Nu väntar vi bara på att både mamma och barn ska må så bra att vi får komma hem från sjukhusets i och för sig omtänksamma värld och i vårt fall mest lycka, men ändå ingenstans man vill vara längre än nödvändigt.
Nu väntar vi bara på att både mamma och barn ska må så bra att vi får komma hem från sjukhusets i och för sig omtänksamma värld och i vårt fall mest lycka, men ändå ingenstans man vill vara längre än nödvändigt.
tisdag, april 12, 2005
Shekarabi tar sitt ansvar
Jag håller med Magnus tankar i hans blogg om Ardalan Shekarabi som nu bestämt sig att avgå vid sommarens SSU-kongress.
Hans åsikter om Dick Erixon har jag ingen uppfattning om, däremot måste man väl ändå tycka att Shekarabi gör det som många med honom borde göra inom både SSU och andra ungdomsförbund; rannsaka sig själv och ta följderna av den situation man hamnat i, medvetet eller omedvetet.
Som jag tidigare bloggat om har det blivit en diskussion om vilket ungdomsförbund som är/har varit värst. I det avseendet kan man ju hålla med Erixon om att det är lite lillgammalt hanterat - "vi gör som dom stora politkerna".
Hans åsikter om Dick Erixon har jag ingen uppfattning om, däremot måste man väl ändå tycka att Shekarabi gör det som många med honom borde göra inom både SSU och andra ungdomsförbund; rannsaka sig själv och ta följderna av den situation man hamnat i, medvetet eller omedvetet.
Som jag tidigare bloggat om har det blivit en diskussion om vilket ungdomsförbund som är/har varit värst. I det avseendet kan man ju hålla med Erixon om att det är lite lillgammalt hanterat - "vi gör som dom stora politkerna".
söndag, april 10, 2005
En bra idrottsdag
Denna söndag har varit en utmärkt idrottsdag.
IFK Göteborg vann premiärmatchen borta mot Malmö FF med 2-1. En tidigt möte mellan de förväntade topplagen, och redan nu tar blåvitt greppet om guldet...
I Skellefteå lyckades Brynäs bli klara för nästa säsong i Elitserien efter vinst mot stans AIK. Undebart givetvis, men tigrarna från Gävle får nog se till att rusta sig med lite yngre spelare nu. De gamla som vann SM-guld på 90-talet räcker inte till längre. Vi Brynässupportrar vill ju inte fortsätta se lag som Färjestad och Frölunda vinna guldet varje år.
Med sig till Elitserien fick dom Leksand som återigen tar steget upp. Daladerbyn mellan Leksand och Mora nästa säsong.
IFK Göteborg vann premiärmatchen borta mot Malmö FF med 2-1. En tidigt möte mellan de förväntade topplagen, och redan nu tar blåvitt greppet om guldet...
I Skellefteå lyckades Brynäs bli klara för nästa säsong i Elitserien efter vinst mot stans AIK. Undebart givetvis, men tigrarna från Gävle får nog se till att rusta sig med lite yngre spelare nu. De gamla som vann SM-guld på 90-talet räcker inte till längre. Vi Brynässupportrar vill ju inte fortsätta se lag som Färjestad och Frölunda vinna guldet varje år.
Med sig till Elitserien fick dom Leksand som återigen tar steget upp. Daladerbyn mellan Leksand och Mora nästa säsong.
Elitidrott omänsklig?
Emma Igelström, en av våra största simmare det senaste 10 åren, meddelade i fredags att hon lägger ner sin idrottskarriär. Detta sker efter nästan ett års kamp för att bli frisk från sina ätstörningar, något som hon uppenbarligen är på god väg att lyckas med. Något som hon däremot inte längre är beredd att satsa på är sin elitsimmarkarriär och detta beroende på att suget efter att få tävla inte längre finns kvar. Tråkigt, men inget att göra åt. Lycka till med livet i övrigt Emma!
Emma uttalar sig i samband med detta om det hårda livet som elitidrottare med orden "elitidrott är inte mänskligt. Du tänjer på din mentala och fysiska gräns hela tiden.". Jag tror säkert att detta stämmer (har ingen egen elitkarriär bakom mig direkt).
Något som jag däremot har en åsikt om är hur unga tjejer och killar i många sammanhang drivs alldeles för hårt av sina ledare i alldeles för ung ålder. Ett exempel är den simtränare från Borås som jag känner lite. Har en egen karriär bakom sig i god sverigeklass och tränar nu unga simmare i 13-15 års ålder. Med de värderingar som denna tränare uttrycker tycker jag inte att det är konstigt att ungdomar inte orkar fortsätta med sina olika idrotter.
En åsikt från denna tränare är exempelvis att alla i träningsgruppen måste ha som målsättning att nå junior-SM, annars är det ingen idé. Visserligen är just simning en sport där man blir bra vid relativt ung ålder men frågan är om en sådaninställning gör att vi får fram en större bredd och fler riktigt bra simmare i Sverige. Lägg upp individuella mål för varje simmare istället som innebär att man ska bli bättre än man varit. Jag tror snarare att risken är överhängande att många slutar innan de borde göra, just på grund av en alldeles för elitorienterad tränare.
En talang i 15-års ålder är ingen garanti för en stjärna när han/hon fyller 20. Det finns så många exempel på svenska världsstjärnor som definitivt inte var stora talanger i den åldern, men som sedan genom envishet, stöd från omgivningen och stort slit blivit riktigt bra.
Jag vet att detta inte är något unikt simmarproblem; inom hur många lagsporter låter man bli att "toppa laget" när det går dåligt i en 12-årsmatch? Alla vill vinna, men till vilket pris? Är det okej om priset blir att en ung tjej slutar med fotboll när hon är 14 år bara för att hon inte då är tillräckligt bra?
Emma uttalar sig i samband med detta om det hårda livet som elitidrottare med orden "elitidrott är inte mänskligt. Du tänjer på din mentala och fysiska gräns hela tiden.". Jag tror säkert att detta stämmer (har ingen egen elitkarriär bakom mig direkt).
Något som jag däremot har en åsikt om är hur unga tjejer och killar i många sammanhang drivs alldeles för hårt av sina ledare i alldeles för ung ålder. Ett exempel är den simtränare från Borås som jag känner lite. Har en egen karriär bakom sig i god sverigeklass och tränar nu unga simmare i 13-15 års ålder. Med de värderingar som denna tränare uttrycker tycker jag inte att det är konstigt att ungdomar inte orkar fortsätta med sina olika idrotter.
En åsikt från denna tränare är exempelvis att alla i träningsgruppen måste ha som målsättning att nå junior-SM, annars är det ingen idé. Visserligen är just simning en sport där man blir bra vid relativt ung ålder men frågan är om en sådaninställning gör att vi får fram en större bredd och fler riktigt bra simmare i Sverige. Lägg upp individuella mål för varje simmare istället som innebär att man ska bli bättre än man varit. Jag tror snarare att risken är överhängande att många slutar innan de borde göra, just på grund av en alldeles för elitorienterad tränare.
En talang i 15-års ålder är ingen garanti för en stjärna när han/hon fyller 20. Det finns så många exempel på svenska världsstjärnor som definitivt inte var stora talanger i den åldern, men som sedan genom envishet, stöd från omgivningen och stort slit blivit riktigt bra.
Jag vet att detta inte är något unikt simmarproblem; inom hur många lagsporter låter man bli att "toppa laget" när det går dåligt i en 12-årsmatch? Alla vill vinna, men till vilket pris? Är det okej om priset blir att en ung tjej slutar med fotboll när hon är 14 år bara för att hon inte då är tillräckligt bra?
Eget ansvar
Staten, eller samhället som många uttrycker det, kan inte lösa alla våra problem. Det finns faktiskt också ett eget ansvar för sin situation och för framtiden.
Enligt somliga ska samhället se till att våra barn får sunda och goda värderingar via dagis så att föräldrarna slipper ifrån sitt ansvar till uppfostran och hinner med alla sina andra fritidsaktiviteter vid sidan om barnen.
Hela den grundläggande debatten om värderingar av olik slag (empati, könsvärderingar ,rasvärderingar, etc.) börjar i hemmet när barnen är små. Vi kan inte räkna med att någon annan tar det ansvaret än vi själva inom hemmets fyra väggar.
Linda Skugge har faktiskt för andra veckan i rad några rader som jag kan skriva under på: det är "inte tidningarnas roll att uppfostra barn. Det är föräldrarnas uppgift att se till så att deras barn inser att bilder ofta är retuscherade och att det lätt blir överdrifter i tidningarna. Det är föräldrarnas uppgift att bekräfta barnen så mycket att de inte behöver hålla på och jämföra sig med syrrorna Graafs retuscherade kroppar."
Det spelar ingen roll hur många lagar, regler och ekonomiska system som sätts upp i vårt land, när vi pratar om dessa frågorna, om det inte börjar med att varje förälder i vårt land uppfostrar sitt eget barn med dessa grundläggande värderingar och tar sitt ansvar redan där. Sedan vet vi att ett litet barn som växer upp och blir tonåring ändå kommer att göra revolt på ena eller andra sättet, men om grunden finns där från början blir förhoppningsvis revolten "bara" något som drabbar föräldrarna och inte en revolt mot vårt samhälles strävan om alla människors lika värde.
Vårt samhälle ska ha resurser som går in och ger stöd för de av oss som inte kan eller orkar på egen hand, alla vi andra måste försöka ta vårt egna ansvar redan från början.
Det blir ingen jämnställdhet mellan mamman och pappan i en familj förrän båda dom två som individer inser att det är naturligt. Vi kan inte förvänta oss att varken (fi) eller något annat politiskt parti lagvägen kan ändra på detta. Möjligheterna ligger i att påverka en förändring på sikt, en förändring som i många sammanhang säkert kan gå betydligt snabbare än idag. Starten sker i hemmet med det nyfödda barnet.
Enligt somliga ska samhället se till att våra barn får sunda och goda värderingar via dagis så att föräldrarna slipper ifrån sitt ansvar till uppfostran och hinner med alla sina andra fritidsaktiviteter vid sidan om barnen.
Hela den grundläggande debatten om värderingar av olik slag (empati, könsvärderingar ,rasvärderingar, etc.) börjar i hemmet när barnen är små. Vi kan inte räkna med att någon annan tar det ansvaret än vi själva inom hemmets fyra väggar.
Linda Skugge har faktiskt för andra veckan i rad några rader som jag kan skriva under på: det är "inte tidningarnas roll att uppfostra barn. Det är föräldrarnas uppgift att se till så att deras barn inser att bilder ofta är retuscherade och att det lätt blir överdrifter i tidningarna. Det är föräldrarnas uppgift att bekräfta barnen så mycket att de inte behöver hålla på och jämföra sig med syrrorna Graafs retuscherade kroppar."
Det spelar ingen roll hur många lagar, regler och ekonomiska system som sätts upp i vårt land, när vi pratar om dessa frågorna, om det inte börjar med att varje förälder i vårt land uppfostrar sitt eget barn med dessa grundläggande värderingar och tar sitt ansvar redan där. Sedan vet vi att ett litet barn som växer upp och blir tonåring ändå kommer att göra revolt på ena eller andra sättet, men om grunden finns där från början blir förhoppningsvis revolten "bara" något som drabbar föräldrarna och inte en revolt mot vårt samhälles strävan om alla människors lika värde.
Vårt samhälle ska ha resurser som går in och ger stöd för de av oss som inte kan eller orkar på egen hand, alla vi andra måste försöka ta vårt egna ansvar redan från början.
Det blir ingen jämnställdhet mellan mamman och pappan i en familj förrän båda dom två som individer inser att det är naturligt. Vi kan inte förvänta oss att varken (fi) eller något annat politiskt parti lagvägen kan ändra på detta. Möjligheterna ligger i att påverka en förändring på sikt, en förändring som i många sammanhang säkert kan gå betydligt snabbare än idag. Starten sker i hemmet med det nyfödda barnet.
En blivande stjärna
Satt i fredags och tittade på firandet av melodifestivalen som 50-årig företeelse. Ett ganska mediokert program i stora delar, men med ett lysande undantag.
Med rätt förutsättningar, i form av bra låtar, så kommer Darin att bli en riktigt stor stjärna! Han visade, i framförandet av "Det gör ont" , vilken oerhört stor talang han är både som sångare och att göra ett bra och annorlunda framförande på scenen. Det sistnämda lyckades få av hans betydligt mer rutinerade artistkollegor med.
Det kan sägas mycket om talangtävlingar på TV, men i fallet Darin hade det inte behövts någon tävling - han skulle blivit/kommer att bli en stjärna ändå, utan vare sig Idol, Popstars eller Fame Factory.
Med rätt förutsättningar, i form av bra låtar, så kommer Darin att bli en riktigt stor stjärna! Han visade, i framförandet av "Det gör ont" , vilken oerhört stor talang han är både som sångare och att göra ett bra och annorlunda framförande på scenen. Det sistnämda lyckades få av hans betydligt mer rutinerade artistkollegor med.
Det kan sägas mycket om talangtävlingar på TV, men i fallet Darin hade det inte behövts någon tävling - han skulle blivit/kommer att bli en stjärna ändå, utan vare sig Idol, Popstars eller Fame Factory.
fredag, april 08, 2005
Frisk i rampljuset
Ända sedan fotbollsdomaren Anders Frisk blev hotad efter matchen Barcelona-Chelsea i Champions League har jag funderat över hur Frisk själv agerat - ingen rök utan eld brukar det ju heta. Nu verkar det ganska uppenbart att den beskyllning som Chelseas José Mourinho gjort mot Frisk inte är helt gripen ur luften, se Aftonbladet och Expressen.
Det finns inget försvar för hot mot varken domare, tränare eller spelare inom idrottsvärlden, men frågan som dyker upp är varför Anders Frisk inte tidigare har förklarat vad som egentligen hände? Har Uefa förbjudit honom, eller vilken anledning finns att inte ge den förklaring till vad som faktiskt hände i tunnlarna under arenan?
Den mest cyniska tanke som kan dyka upp är att Frisk inte enbart tycker det är jobbigt med publicitet, men så illa kan det väl ändå inte vara...
onsdag, april 06, 2005
"Förvirrat initiativ"
PJ Just nu tipsar om hur Expressens Ann-Charlotte Marteus ganska brutalt sågar (fi) efter deras entré i måndags. Underhållande...
Rättvisa löner, del 2
I sitt manifest skriver (fi) på följande vis om löneskillnader mellan mans- och kvinnodominerade yrken: "Ska det skilja 3590 kronor i lön mellan verkstaden och vården?"
Den relevanta frågan är vad som ska avgöra en skillnad i lön mellan olika yrken. Är det kön? Nej, givetvis inte! Är det popularitet? Vad eller vem ska avgöra en lönenivå i jämförelse till andra yrken. De flesta tycker själva att de gör ett bra och viktigt arbete som säkert borde belönas och uppmärksammas mer. Går man enbart på könsdiskussionen blir det med en gång oerhört svåra avgöranden.
Några exempel om man vänder på könsproblematiken, baserat på siffror hämtade från SCB:s lönestatistik för 2003:
Är det rätt att barnmorskor inom landstingssektorn, med 99,7% kvinnodominans, tjänar 24500,- i snitt, medan el- & telemontörer inom privat sektor, med 81% mansdominans, tjänar 22173,- i snitt?
Är det rätt att psykologer/socialsekreterare inom statlig sektor, med 66% kvinnodominans, tjänar 24200,- i snitt, medan målare/lackerare/skorstensfejare inom privat sektor, med 95% mansdominans, tjänar 22225,- i snitt?
Återigen, det finns ingenting som är svart eller vitt. Ovanstående exempel tycker jag visar hur komplex frågan är, och jag kan inte avgöra om skillnaden är rätt eller fel.
Om vi utgår från att vi inte vill ha oskäliga skillnader beroende på könsdominans, och att vi vill fortsätta leva i en marknadsekonomi, resulterar det i en enkel fråga; vem avgör vilken arbetsprestation/yrkesutövning som ska belönas med den högsta lönen?
Den relevanta frågan är vad som ska avgöra en skillnad i lön mellan olika yrken. Är det kön? Nej, givetvis inte! Är det popularitet? Vad eller vem ska avgöra en lönenivå i jämförelse till andra yrken. De flesta tycker själva att de gör ett bra och viktigt arbete som säkert borde belönas och uppmärksammas mer. Går man enbart på könsdiskussionen blir det med en gång oerhört svåra avgöranden.
Några exempel om man vänder på könsproblematiken, baserat på siffror hämtade från SCB:s lönestatistik för 2003:
Är det rätt att barnmorskor inom landstingssektorn, med 99,7% kvinnodominans, tjänar 24500,- i snitt, medan el- & telemontörer inom privat sektor, med 81% mansdominans, tjänar 22173,- i snitt?
Är det rätt att psykologer/socialsekreterare inom statlig sektor, med 66% kvinnodominans, tjänar 24200,- i snitt, medan målare/lackerare/skorstensfejare inom privat sektor, med 95% mansdominans, tjänar 22225,- i snitt?
Återigen, det finns ingenting som är svart eller vitt. Ovanstående exempel tycker jag visar hur komplex frågan är, och jag kan inte avgöra om skillnaden är rätt eller fel.
Om vi utgår från att vi inte vill ha oskäliga skillnader beroende på könsdominans, och att vi vill fortsätta leva i en marknadsekonomi, resulterar det i en enkel fråga; vem avgör vilken arbetsprestation/yrkesutövning som ska belönas med den högsta lönen?
tisdag, april 05, 2005
Rättvisa löner
Jag återkommer i mina funderingar till gårdagens uppstart av (fi).
Som avdelningschef på ett medelstort företag i västsverige där personalen som jag är ansvarig för (ett 20-tal personer) har en helt jämn könsfördelning. Det skulle aldrig falla varken mig, eller vår vd in att fundera i de banor som Gudruns gäng för fram.
Det som avgör hos oss, och självfallet ska gälla överallt i samhället, är den kompetens, det engagemang och de resultat som den anställde kan visa upp i sitt arbete. Hos mig finns ingen tanke på att särbehandla någon oavsett kön, ras, sexuell läggning eller annat som vissa kan anse vara avvikande. Så i teorin har jag på just den här punkten ingenting att invända mot. I praktiken ser jag det inte lika svart och vitt.
Sedan vet även jag att det inte är guld och gröna skogar på alla andra arbetsplatser i sverige. Det görs omotiverade skillnader, inte bara mellan män och kvinnor och det är just det som är poängen. Det sker diskriminering av människor för att de enligt bedömmaren kommer från fel land, fel stad, fel social bakgrund, har fel åsikter, avvikande sexuell läggning, ja listan kan göras ännu längre.
I min värld handlar hela denna problematik om människors möjlighet till en rättvis bedömning oberoende av allt det som bedömmaren medvetet eller omedvetet tar in i sitt beslut.
Som avdelningschef på ett medelstort företag i västsverige där personalen som jag är ansvarig för (ett 20-tal personer) har en helt jämn könsfördelning. Det skulle aldrig falla varken mig, eller vår vd in att fundera i de banor som Gudruns gäng för fram.
Det som avgör hos oss, och självfallet ska gälla överallt i samhället, är den kompetens, det engagemang och de resultat som den anställde kan visa upp i sitt arbete. Hos mig finns ingen tanke på att särbehandla någon oavsett kön, ras, sexuell läggning eller annat som vissa kan anse vara avvikande. Så i teorin har jag på just den här punkten ingenting att invända mot. I praktiken ser jag det inte lika svart och vitt.
Sedan vet även jag att det inte är guld och gröna skogar på alla andra arbetsplatser i sverige. Det görs omotiverade skillnader, inte bara mellan män och kvinnor och det är just det som är poängen. Det sker diskriminering av människor för att de enligt bedömmaren kommer från fel land, fel stad, fel social bakgrund, har fel åsikter, avvikande sexuell läggning, ja listan kan göras ännu längre.
I min värld handlar hela denna problematik om människors möjlighet till en rättvis bedömning oberoende av allt det som bedömmaren medvetet eller omedvetet tar in i sitt beslut.
måndag, april 04, 2005
Feministiskt Initiativ tar ton
Så då kom äntligen dagen som vi väntat så länge på. Dagen när överlevnadsmänniskan Gudrun kunde presentera sitt eget lilla parti, Feministiskt Initiativ. Ett parti med följande intressanta inriktning:
Partiet som ska få alla sveriges män att kollektivt känna skuld över hur vi uppför oss och behandlar alla sveriges kvinnor.
Hur de svenska männen kollektivt ska betala en högre skatt för att vissa män slår sina kvinnor, ett förslag från Gudrun i december som är lika populistiskt som Folkpartiets framförande av sin integrationspolitik. Det vore som att skuldbelägga hela det tyska folket för vad nazisterna gjorde under 2:a världskriget.
Att svenska män, som Gudrun själv har uttryckt det, använder sig "av samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas såväl i talibanernas Afganistan som här i Sverige".
Personligen känner jag att hur jag agerar och "uppför" mig så kan jag inte kan känna någon som helst skuld gentemot sveriges kvinnor.
Att gå ut och påstå att (fi) inte kan definieras på höger/vänsterskalan känns ganska korkat med två damer som Gudrun och Ebba-Witt Brattström i fronten. Dessutom har en av styrelsemedlemmarna, Tiina Rosenberg, tydligen redan uttalat sig på följande vis: "Kapitalismen och patriarkatet sitter i samma båt, och jag hoppas att båda kommer avskaffas". Inte kommer väl så där värst många östermalmsdamer, eller borgerliga kvinnliga väljare i allmänhet, att rösta på ett parti med den ståndpunkten. Det är väl snarare så att deras möjligheter finns hos Gudruns gamla parti, miljöpartiet och till viss del Socialdemokraterna, beroende på hur Göran Persson nu hanterar (fi).
Partiet som ska få alla sveriges män att kollektivt känna skuld över hur vi uppför oss och behandlar alla sveriges kvinnor.
Hur de svenska männen kollektivt ska betala en högre skatt för att vissa män slår sina kvinnor, ett förslag från Gudrun i december som är lika populistiskt som Folkpartiets framförande av sin integrationspolitik. Det vore som att skuldbelägga hela det tyska folket för vad nazisterna gjorde under 2:a världskriget.
Att svenska män, som Gudrun själv har uttryckt det, använder sig "av samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas såväl i talibanernas Afganistan som här i Sverige".
Personligen känner jag att hur jag agerar och "uppför" mig så kan jag inte kan känna någon som helst skuld gentemot sveriges kvinnor.
Att gå ut och påstå att (fi) inte kan definieras på höger/vänsterskalan känns ganska korkat med två damer som Gudrun och Ebba-Witt Brattström i fronten. Dessutom har en av styrelsemedlemmarna, Tiina Rosenberg, tydligen redan uttalat sig på följande vis: "Kapitalismen och patriarkatet sitter i samma båt, och jag hoppas att båda kommer avskaffas". Inte kommer väl så där värst många östermalmsdamer, eller borgerliga kvinnliga väljare i allmänhet, att rösta på ett parti med den ståndpunkten. Det är väl snarare så att deras möjligheter finns hos Gudruns gamla parti, miljöpartiet och till viss del Socialdemokraterna, beroende på hur Göran Persson nu hanterar (fi).
(m) och (s)
Efter att ha sett Persson och Reinfeldt på "Agenda" igår är det lätt att inbilla sig att valrörelsen nästa år kommer att låta som vanligt.
Den borgerliga alliansen kommer att anklaga (s) för en företagarovänlig politik som inte skapar några nya jobb och (s) kommer att dra fram det gamla hederliga argumentet att fyra borgerliga partier inte kan komma överens - "se hur det gick föregående försök".
Det blev mycket tydligt att en röst på de förslag som (m) formligen sprutat ur sig den senaste tiden inte är det samma som sedan kommer att gälla när alliansen är färdig med sin gemensamma politik, dvs det gamla vanliga dilemmat med fyra partiers politik som helt plötsligt ska bli en. Hamnar sedan (c) eller (kd) nära 4%, vilket inte är otroligt i alla fall för (kd), får de ändå svårt att hålla samman när ett parti måste profilera sig för att få stanna kvar i riksdagen.
Under den lugna ytan tror jag inte Göran Persson är så säker på att den gamla skrämseltaktiken kommer att funka ett val till. Han och partiet måste det närmaste året vakna till och presentera en egen politik med visioner och dessutom prestera resultat i dom viktigaste frågorna, trygghetsfrågorna där stora delar av svenska folket har litat på deras förmåga.
Den borgerliga alliansen kommer att anklaga (s) för en företagarovänlig politik som inte skapar några nya jobb och (s) kommer att dra fram det gamla hederliga argumentet att fyra borgerliga partier inte kan komma överens - "se hur det gick föregående försök".
Det blev mycket tydligt att en röst på de förslag som (m) formligen sprutat ur sig den senaste tiden inte är det samma som sedan kommer att gälla när alliansen är färdig med sin gemensamma politik, dvs det gamla vanliga dilemmat med fyra partiers politik som helt plötsligt ska bli en. Hamnar sedan (c) eller (kd) nära 4%, vilket inte är otroligt i alla fall för (kd), får de ändå svårt att hålla samman när ett parti måste profilera sig för att få stanna kvar i riksdagen.
Under den lugna ytan tror jag inte Göran Persson är så säker på att den gamla skrämseltaktiken kommer att funka ett val till. Han och partiet måste det närmaste året vakna till och presentera en egen politik med visioner och dessutom prestera resultat i dom viktigaste frågorna, trygghetsfrågorna där stora delar av svenska folket har litat på deras förmåga.
söndag, april 03, 2005
Skugge vs Winnerbäck
Jag är definitivt ingen fantast av Linda Skugge i normala fall. Tycker hon alldeles för ofta bara vältrar sig i sin egen , självutnämnda, olycka och misär.
Gårdagens krönika utgjorde ett undantag i detta när hon, mer eller mindre, slaktar Lars Winnerbäck och hans text "Stackars" på ett mycket träffsäkert sätt med utgångspunkten i att inte leva som man lär.
Jag tycker att Winnerbäck är en bra artist, men kunde ändå, motvilligt, inte låta bli att för en gångs skull tycka om Linda Skugge.
Gårdagens krönika utgjorde ett undantag i detta när hon, mer eller mindre, slaktar Lars Winnerbäck och hans text "Stackars" på ett mycket träffsäkert sätt med utgångspunkten i att inte leva som man lär.
Jag tycker att Winnerbäck är en bra artist, men kunde ändå, motvilligt, inte låta bli att för en gångs skull tycka om Linda Skugge.
Johannes Paulus II
Påven är död och han hyllas både i Sverige och världen för ett uppoffrande arbete för världsfred och för att ha varit en bidragande anledningen till kommunismens fall i östeuropa. Detta ska han, med rätta, ha all heder för.
Att hyllningarna i Sverige får de oreserverade proportioner som de får hos vissa, PJ Anders Linder på SvD t.ex., är ganska märkligt i en tid när uppståndelsen över vad pastor Åke Green sagt och menat i sina tal är så stor.
Det den käre Johannes Paulus II har fortsatt ha sina fasta övertygelser när det gäller homosexuellas rättigheter, preventivmedel, skilsmässa och kvinnliga präster. Det känns i mina, i och för sig ganska religiöst ointresserade, öron som betydligt allvarligare än en småländsk pastor med knäppa idéer. Särskilt med tanke på vad detta får för följder ute i den katolska världen som vill följa påvens påbud och exempelvis inte använda kondomer för att minska spridningen av HIV/aids.
Att hyllningarna i Sverige får de oreserverade proportioner som de får hos vissa, PJ Anders Linder på SvD t.ex., är ganska märkligt i en tid när uppståndelsen över vad pastor Åke Green sagt och menat i sina tal är så stor.
Det den käre Johannes Paulus II har fortsatt ha sina fasta övertygelser när det gäller homosexuellas rättigheter, preventivmedel, skilsmässa och kvinnliga präster. Det känns i mina, i och för sig ganska religiöst ointresserade, öron som betydligt allvarligare än en småländsk pastor med knäppa idéer. Särskilt med tanke på vad detta får för följder ute i den katolska världen som vill följa påvens påbud och exempelvis inte använda kondomer för att minska spridningen av HIV/aids.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)