Idag är det 60 år sedan Sovjetunionen tågade in i Berlin och det tyska riket gav upp villkorslöst. Detta firas på många håll i framförallt europa idag, men det är också många människor som inte betraktar den 8 maj som något annat än slutet på ett helvete och början på ett nytt.
Vi i Sverige har ingenting att varken fira eller sörja för vårt land gjorde som vi fortfarande gör i många fall, stryker den medhårs som för stunden har vinden i ryggen. Däremot finns det i de östra delarna av Tyskland, Polen, Baltikum och övriga östeuropa många människor som gick från Hitlers tyranneri till fortsatt förtryck under Sovjetunionens ledning ända fram till slutet av 1980-talet. I samband med Tysklands återförening fick också dåvarande Västtyskland börja betala för sina landsmän i det forna DDR, något som uppenbarligen fortfarande är ett gigantiskt stort problem.
Jag har samlat några aktuella 60th anniversary-artiklar från olika håll som visar det bitterljuva i dagens firande:
Time Magazine - A bittersweet celebration
Nobelpristagaren Günter Grass i NYTimes - The gravest generation
NYTimes - After scars of holocaust, fresh pain over money
Update:
Carl Bildt kommenterar också minnet av krigsslutet på Bildt comments, "Proud of Germany", med en vidarelänk till Bundespräsident Horst Köhler för er som också behärskar det tyska språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar