Kd:s kärnfamilj

Kristdemokraterna försöker polera sin skamfilade familjepolitik i Göran Hägglunds debattartikel som fanns att läsa i gårdagens SvD (Linda Skugge tipsade om var den fanns).

Resonemanget går till stor del ut på att hitta lösningar för "när kärnfamiljen spricker", och då främst ensamstående mammor som har det svårt på dagens arbetsmarknad.

Ensamstående mammor har idag små möjligheter på en arbetsmarknad där de ofta ratas antingen för att de finns en högre risk för sjukfrånvaro eller för den tunga börda de måste ta utanför arbetet i omhändertagandet av sina barn. Detta vill Kd lösa genom på följande vis:

"Vi vill exempelvis ta bort arbetsgivarnas finansieringsansvar för sjukförsäkringen som slår hårt mot ensamstående mammor."

och:

"Även bristen på privata alternativ inom vård och omsorg drabbar ensamstående föräldrar. Låga kvinnolöner beror till stor del på brist på konkurrens om kvinnlig arbetskraft."

Jag tror tyvärr inte att problemet finns varken i arbetsgivarnas ansvar för finansieringen av sjukförsäkringen eller på bristande konkurrens inom kvinnodominerade områden.

En arbetsgivare som idag inte anställer en person som ses som en risk tror jag inte gör annorlunda om företaget slapp undan sjukförsäkringsansvaret. I vårt stressade och pressade samhälle är den stora avgörande faktorn att man anställer en person som man kan räkna med är på plats på sin arbetsuppgift. Så krass tror jag verkligheten är.

Hur en ökad konkurrens skulle ge större möjligheter förstår jag inte riktigt i det här sammanhanget.

Kd vill också införa 300 barndagar för varje barn enligt denna modell:

"Varje barndag är värd 200 kronor men de kan tas ut väldigt flexibelt, från en åttondels till fyra barndagsbelopp per dag. En ensamstående förälder som önskar minska sin arbetstid till 80 procent och därmed få ytterligare en ledig dag i veckan kan kompensera inkomstbortfallet med barndagar. Vi föreslår även fördubblat och beskattat barnbidrag vilket gynnar hushåll med låga inkomster."

med detta exempel:

"med en månadslön på 17 000 kronor i dagens system gör en nettoförlust på drygt 2 300 kronor i månaden om hon går ner till 80 procents arbetstid.

Våra förslag minskar förlusten till 1 700 kronor om hon tar ut ett barndagsbelopp i veckan, till 800 kronor om hon tar ut två barndagsbelopp i veckan och om hon tar ut tre barndagsbelopp blir förlusten noll."

Givetvis skulle ett mindre inkomstbortfall göra en skillnad hos den ensamstående föräldern, eller i familjen också för den delen, men jag tror inte att möjligheterna ökar för att få ett arbete med denna modell. Landets arbetsgivare lär inte vara mer intresserade av deltidstjänster med detta förslaget. De som kommer att gagnas av förslaget är de som redan har ett arbete och därmed kan utnyttja sin lagliga rätt till deltidsarbete.

Ett antal frågor uppstår:

Ska det finnas ett inkomsttak som bara ger de lägst avlönade möjligheten eller kommer även medel- och höginkomsttagare att kunna nyttja detta? Hur mycket kostar förslaget? Finns det en finansiering klar? Är övriga allianspartier med på detta?