Jag läser med oro, men tyvärr inte förvåning, om den undersökning som SR Ekoredaktion har gjort hos landets hjälporganisationer. Det visar sig att en kraftig avmattning har skett i givmildheten hos sveriges befolkning sedan de historiskt unika insamlingssiffrorna efter tsunamin på annandag jul förra året.
Att jag tyvärr inte är förvånad bloggade jag om redan för en dryg månad sedan (Medkänsla 30/3 -04) när det indonesiska folket drabbades av ytterligare en jordbävning och det viktigaste som talades om här hemma var de två (!) försvunna svenskarna, som sedan återfunns välbehållna.
Det är självklart en naturlig reaktion att engagemanget blir större när någon nära oss drabbas av olycka, men vi får inte glömma bort alla de människor i världen som lider och drabbas av olycka varje dag.
Det är lätt efter en stor katastrof att prata om att vårt samhälle aldrig mer blir sig likt. Det gjordes efter palmemordet, efter Estoniaolyckan,efter 11:e september 2001, efter mordet på Anna Lindh och senast i raden är tsunamikatastrofen.
På många sätt blir det självklart inte som före olyckan var framme, framförallt inte för de närmast sörjande, men medmänskligheten och den vänliga tonen i vardagen som visat sig i vårt land efter dessa händelserna har i de flesta fall ganska snabbt sjunkt ner till normal nivå igen.
Vi minns efter mordet på Anna Lindh hur de flesta av våra ledande politiker skamset pratade om den allt hårdare tonen i svensk politik och hur det nu var dags att som poliker inte vara med och piska upp stämningar som kan få förödande följder. Som jag upplever det dröjde det inte speciellt länge förrän det lät som före mordet igen.
Som avslutning hoppas jag att nedgången i svenskarnas givmildhet bara är en tillfällighet och att den miljard kronor som skänktes i samband med tsunamin vid årets slut kommer att ha lagts på toppen av de fyra miljarder som kommer in ett "normalt" år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar